LP1

Att vila sig i form har tydligen hjälpt, för idag jobbade jag och Tuva tillsammans under vår sista lkl 1 tävling. Jag trodde att hon skulle gå sämre och sämre, eftersom att vi har tävlingstränat alldeles för lite, men idag gick hon bättre och bättre ju längre tid det gick utan belöning. Linförigheten kändes faktiskt riktigt bra, utom i språng marsch där hon drog iväg framför mig (mot ryggsäcken och filten, som jag dumt nog hade placerat ganska nära planen). Och jag måste säga att det var inte ett enkelt linförighetsprogram vi fick, det var det klart svåraste jag har gjort på tävling hittills med massor av helt om, vändningar från halt och en lång språng marsch. Men min lilla pärla fixade det så fint ändå!

Angående tandvisningen vet jag faktiskt inte vad som har flugit i henne. Men efter U-SM, där veterinären grävde väldigt långt nere i halsen på henne, och förra tävlingen i Enköping gillar hon inte att visa tänderna. Det går bra att klappa henne runt munnen, men just det där med att visa tänderna avskyr hon numera och det var med nöd och näppe som domaren fick kolla på bissarna idag. I lördags på MHt var det dock inga som helst problem. Kanske gillar hon inte det här med att sitta i utgångsposition och sedan visa tänderna, vad vet jag. Det är inte mycket att spekulera i, för nu är vi klara med lkl 1 och nu siktar vi bara framåt! :-)

Och det bästa av allt; vi gick in för att bara ha kul, och det hade vi verkligen! Så det ska vi fortsätta att köra på, ha kul och ta resultatet med en klackspark, det är ju då det verkar gå bäst för oss!

Här kommer resultatet:

Platsliggning: 9,5 Lägger sig innan

Tandvisning: 8 Lite motstånd

Linförighet: 8 Tappar i språng. Bra kontakt

Läggande: 9 Föraren håller på steg vid läggande

Inkallning: 10

Ställande: 10

Apportering: 10

Hopp över hinder: 10

Helhet: 9

Totalt: 185,5 poäng 2a placering

Måste tillägga två lite mindre roliga saker. För det första är jag sur på UBK. Idag var det nämligen förutom officiell lydnad också lydnadsKM, men man startade bara en gång. Både jag och Erika är medlemmar i hundungdom och har valt SBK som "specialklubb" (eller var det nu heter) och hon skrev att hon tävlade för UBK medan jag skrev UHU (Uppsala Hundungdom). Och bara därför att jag skrev hundungdom så fick jag tydligen inte vara med i KM. Väldigt surt måste jag säga! När man går med i hundungdomen står det ju väldigt tydligt och klart att SBK sammarbetar med SHU och att alla som är med i hundungdomen ska få vara med på brukshundklubbarnas aktiviteter. Vill de inte ha en ny generation som tar efter dessa gamla skruttiga bruksmänniskor kanske? (Och ja, Uppsala BKs äldre generation är väl inget jag skulle skryta om i hundträningssammanhang...)

Det andra negativa (men som jag snart har vänt till något positivt) är att alldeles nyss var mamma och jag ute och klippte Tuva (nu ryker all päls!) och då var det några som smällde smällare och sköt skott. Och Tuva reagerade såklart och ville fly, och fick väl nästan panik. Usch så trist, men jag har bestämt mig för att vi ska jobba på det där med skotträdslan. Vi kanske aldrig får bort rädslan för fyrverkeri, men skott vill jag att hon ska klara av. Så att vi om vi vill (och kan) kan tävla högre än appellklasserna i bruks (obs! Jag sa inget om när eller om det blir någon start!).

Nu har jag gnällt färdigt och ska gå ner och fortsätta klippa Tuva, och äntligen får vi träna lydnad igen. En veckas total vila från träning (nåja, nästan iallafall) har nästan tagit kål på både mig och Tuva!

Dålig tävling

Nu är det kanske dags att jag berättar om helgens resultat. Jag och Tuva gjorde alltså vår andra officiella start i lydandsklass I. Denna gång var det på Enköpings BK, och det gick tyvärr inte alls bra.

Jag drog startnummer åtta, av nio, så vi värmde inte upp något särskilt innan platsen, utan tog allt sånt innan de individuella momenten. Platsen gick bra för Tuva, men några hundar reste sig och en matte var tvungen att gå och hämta sin hund.

Efter platsen fick Tuva ligga i bilen och ladda, och så tog jag ut henne när det var ungefär två ekipage innan oss kvar. Vi körde lite kamplek, linförighet samt ställande och läggande under gång. Då gick Tuva klockrent och allt kändes jättebra.

Sedan på vägen mot tävlingsplanen försvann allt Tuvas fokus på mig, och sen kom den aldrig tillbaka. Inne på planen kändes Tuva fokuserad på allt utom mig, och fastän jag "busade" med henne mellan momenten var stora vägen mer intressant än jag. Dessutom nollade vi läggandet av någon konstig anledning. Kan det ha att göra med den skendräktighet jag misstänker...?

Summan av kardemumman är att vi måste tävlingsträna mer! Framförallt tror jag att vi måste träna mer på att sitta längre stunder i utgångsposition innan momentet börjar. I dagsläget är jag osäker på om jag ska starta på hemmaklubben på söndag nästa vecka... Vi får se hur träningen går, och om jag startar eller skjuter upp starten till deras nästa tävling.

Resultat:

Platsliggning 10

Tandvisning 9 Rycker lite bakåt

Linförighet 8 DK

Läggande 0 Ligger ej

Inkallning 10

Ställande 9,5 DK

Apportering 10

Hopp över hinder 10

Helhet 9

Totalt 168,5 poäng och en femteplats

Gått på kurs

Mycket händer i mitt och Tuvas liv just nu. Sedan några helger tillbaka och några helger framåt har vi fullt upp. Och vi har jätteskoj!

Nu i helgen var vi på en lydnadskurs för Fanny Gott och Thomas Stokke. Jag har följt deras träning med måttligt intresse tidigare. Att jag inte varit superintresserad (som många andra inom klickervärlden) beror nog mycket på att de bor i Norge och det är lite svårt att åka dit och be om hjälp om man börjar träna enligt deras principer och sedan kör fast. Men efter den här kursen kan jag inte annat än vara såld! Även om kursen bara var två dagar så lärde vi oss massor, och om det inte var så att jag går i skolan hela dagarna och ägnar halva kvällarna åt skolarbete så hade vi nog bott ute med träningssakerna och bara haft så roligt tillsammans! Mer om helgen finns att läsa på den andra bloggen.

En annan väldigt rolig sak är att vi faktiskt kom med på Uppsala BKs MH. Tyvärr i första gruppen (vilket betyder att jag kanske inte hinner kolla när någon annan hund gör testet, samt att jag mister ännu en sovmorgon...), men å andra sidan hinner vi träna efteråt! Om hon nu inte är helt utslagen resten av dagen vill säga...

En lite mindre rolig sak jag kunde konstatera var att Tuvas kondition är under all kritik nu! För ett tag sedan tog jag med henne när jag skulle springa en runda på ca 7,5 km. Eftersom det inte var så långt höll jag ett lite högre tempo än det jag hade senast jag sprang med henne. Och tydligen var det ett alldeles för högt tempo för lilla fröken, för efter 2,5 km vägrade hon att springa längre (vi var då vid en stig som leder raka vägen hem, så hon valde nog ganska strategiskt att stanna där...). Jag försökte peppa henne, men fick till slut inse att det inte hade gått att pressa runt henne 5 km till. Så det var bara att springa hem med henne, och så fick jag fortsätta i min ensamhet... Detta måste vi göra något åt! Mer långpromenader åt söta små lagottoflickor!

På lördag gör vi vår andra officiella start i lydnadsklass I så håll en tumme, vi tuggar oss sakta mot ett LP1 hoppas jag :)

Uppflyttade till tvåan

Igår debuterade jag och Tuva i lydnadsklass I officiellt. Efter alla dessa tävlingar inofficiellt kändes det verkligen som att det var dags att tävla "på riktigt".

Bro-Håbo BK ordnade tävlingen i samband med "Hundens dag" och "Fest i byn". Med andra ord var det rätt så mycket folk och rörelse runt tävlingsplatsen, men lydnadsringen låg längst bort så just där var det inte så mycket "ovanlig störning" (t.ex. hoppborgar, innebandyplaner m.m.). Klubben ordnade i vilket fall en väldigt bra tävling där allt flöt på väldigt snabbt och bra. Jag rekommenderar verkligen att tävla på deras tävlingar!

Resultatet då? Jo jag är ganska nöjd. Vi fick ihop 188 poäng vilket räckte till en andraplacering totalt. Det vi tappade på var linförigheten och läggandet. Linförigheten p.g.a. att hon tappade position ganska ordentligt på slutet. Men det tar jag på mig, lite iallafall. Jag hade nämligen ställt en superduper externbelöning, och när vi vände upp för sista biten på linförigheten drog Tuva iväg på en liten sväng bort mot den. Så där har vi mer att träna på till nästa tävling! Sen missade vi på läggande p.g.a. att jag tydligen sa "ligg" för långt. Hmm, jasså. Ingen har då klagat på det tidigare... Strunt samma, nästa tävling får jag väl tänka på att säga det extra kort... F.ö. var platsliggningen (som jag hade hört så många hemska historier om) fläckfri. Jag tror faktiskt att alla hundarna fick 10or på den, så det var väldigt skönt!

Platsliggning 10

Tandvisning 10

Linförighet 7,5 Tränger lite i vänstersväng, lov vid helomvändning

Läggande 9 Långt kommando

Inkallning 10

Ställande 10

Apportering 10

Hopp över hinder 10

Nästa tävling är den 27 september på Enköpings BK :-)

U-SM resultaten

Nu när jag är hemma har jag tillgång till protokollen från U-SM, så här kommer de:

Lördag, domare Willy Gustavsson

Platsliggning 10 utmärkt

Tandvisning 10 utmärkt

Linförighet 9 trevlig kontakt förutom sista, perfekta halter

Läggande 9,5 bra

Inkallning 10 bra intresse

Ställande 10 bra

Apportering 0

Hopp över hinder 10 fin aktivitet

Helhetsintryck 9 mycket lovande ekipage

Söndag, domare Eva Svanstedt

Platsliggning 10

Tandvisning 10

Linförighet 9 vp

Läggande 9,5

Inkallning 10

Ställande 8,5 dk

Apportering 10

Hopp över hinder 10

Helhetsintryck 8

Båda dagarna drogs helhetsintrycket ner endast p.g.a. att jag berömde Tuva för mycket mellan momenten. Båda domarna tyckte jag var ganska "gamla och stela" så jag är inte helt förvånad över att de inte gillade att jag inte hade Tuva i strikt fotgående mellan momenten. Men det struntar jag i, jag vill ha roligt på planen och jag vill att Tuva ska ha roligt, och än så länge har vi inte tävlingstränat tillräckligt för att ha lika roligt med eller utan beröm mellan momenten!

Vad betyder "vp" i linförigheten? Vinglar position?

Borta bra...

Igår em/kväll kom vi tillbaka till Uppsala, och både jag och Tuva är helt överens; borta bra men hemma bäst! Det kliade ordentligt i mina klickerfingrar, så efter middagen gick vi till UBK med mamma och pappa i släptåg och tränade på en mängd olika beteenden. När vi gick därifrån insåg jag något ganska roligt/intressant; jag hade tränat väldigt effektivt under nästan en timme utan att kommunicera med Tuva mer än med klickern (och lite muntligt beröm i samband med den riktiga belöningen). Intressant, speciellt pappa (som inte riktigt är helt på det klara med klickertänket) tyckte det var fascinerande att Tuva inte har några problem att förstå vad hon ska göra fastän jag inte "talar om det" för henne. Som vanligt kan ni läsa mer om hur träningen gick i min projektarbetesblogg.

Inställda tävlingar

Nu när jag äntligen har blivit tillräckligt peppad för att anmäla mig till officiella tävlingar är det ju typiskt att jag måste ställa in dem! Någon där uppe har tydligen något emot att jag och Tuva ska tävla. Som tur är så är det inte värre än att Tuva har börjat löpa ;-) Så det är endast tävlingarna i augusti som måste ställas in, och vi ska förhoppningsvis hinna klara av ettan innan mitten av oktober ändå.

Nästa tävling för vår del blir antagligen den 13/9 hos Bro-Håbo BK. Sen vet jag att Uppsala BK har en officiell den 12/10 som mamma och pappa tycker vore smidigt om jag åkte på (eller snarare gick till...). Däremellan vill jag hitta en till, om vi nu ska ta ett LP1. Eventuellt väntar några KM också, men det får vi se hur vi gör med. Jag vill ju inte tävla sönder Tuva redan i ettan, så några timmar på tävlingsträning måste vi också lägga ner!

Tack för alla gratulationer efter U-SM. Tuva och jag tackar och bockar, och fortsätter träna flitigt! :-)

Laddade igen

Nu har både jag och Tuva haft lite välbehövlig vila i sommarstugan i Dalarna. I måndags och tisdags gjorde Tuva nästan inget annat än sov, men sedan har hon piggnat på igen och är nu sitt vanliga jag igen. Beredd på träning när som helst på dygnet!

Igår var enda dagen med fint väder och det utnyttjade vi till max. På förmiddagen gick jag och Tuva upp till mormor för att träna lydnad. Vi har ganska stor gräsmatta vid vår stuga men den är varken rak eller fri från saker som t.ex. studsmatta, fotbollsmål och gräsklippare. Det är däremot mormors. Den s.k. badmintonplanen är perfekt att träna lydnadsmomenten på (lite i minsta laget för fritt följ, men annars perfekt), så där tragglade vi rutan, fritt följ med vändningar på stället, sättande under baklängesmarsch och backande. Mer om det finns att läsa på min projektarbetesblogg.

Vi gick tillbaka till vår stugan vid lunch och jag gick ner för att hinna bada en snabbis. Tuva, som för någon vecka sedan lärde sig att hoppa från bryggan, följde med och det var faktiskt hon som var först i vattnet den här gången! Tidigare har vi trott att hon bara hoppar i om vi också är i vattnet, men igår hoppade hon i både före mig och också flera gånger! Det är förstås jätteroligt att hon äntligen vågar hoppa i och simma med oss, men än så länge simmar hon inte in till stranden utan tillbaka till bryggan och väntar på att någon av oss som badar ska lyfta upp henne... Det blir absolut nästa sak att lära henne (när det har blivit lite varmare i vattnet, så vi människor kan vara i en stund...).

Efter lunch åkte jag, mamma, pappa och Tuva upp till Falun för att träffa uppfödare Karin och hela Boopiesligan. Det var såklart jätteroligt att träffa alla igen, och jag tror att Tuva också tyckte det även om hon var ganska blyg. Och som vanligt såg Tuva liten och klen ut i jämförelse med Karins robusta hundar, men jag tror (och hoppas) att skillnaderna har blivit lite mindre än senast. Jätteroligt att träffa hela ligan igen, och vi önskar syster Murklan ett stort lycka till på utställningen i Högbo!

Idag har det regnat hela dagen, men det har inte satt stopp för vår träning för det! Pappa var snäll och sågade till en ca 3 cm hög "kloss" i förmiddags, och den har vi använt till att träna skiftet stå-sitt i fjärrdirigeringen i klass III. Vi har dessutom varit ute i regnet och tränat lite blandade saker, ungefär samma som igår, och det gick strålande bra. Trots allt regn!

Jag har laddat upp en hel drös med nya bilder i galleriet. Kolla in där!

På resande fot

Varning för väldigt långt blogginlägg. Läses på egen risk ;-)

Under den senaste veckan har Tuva verkligen blivit en berest hund! I måndags åkte vi upp till Åre för att se fin natur och cykla downhill. När jag och Johan for ned för backarna tog mamma, pappa och Tuva en lite lugnare tur upp på fjället. Så Tuva fick både åka linbana, vara uppe på Åreskutans topp och spana på renar(!). De var ute och vandrade i nästan sex timmar så på kvällen somnade Tuva fort...! I torsdags åkte vi tillbaka till Uppsala vilket tog i stort sett hela dagen.

I fredags morse kl 05.00 åkte jag och Tuva mot Göteborg och ungdoms SM. Resan ner var ganska jobbig till en början då Tuva inte ville vara still och for omkring i bussen utan att kunna komma till ro. Hon lugnade sig dock ganska fort och sov några timmar i mitt knä tills vi kom fram. Väl i Göteborg var det varmt, riktigt varmt! Veterinärbesiktningen gick bra fram till att veterinären skulle titta i Tuvas mun. En kombination av att Tuva var trött, det var väldigt varmt och veterinären inte var särskilt försiktig gjorde att Tuva ryggade tillbaka och uppskattade inte när andra människor pillade i hennes mun. Detta kändes inte bra inför lydnadsmomentet tandvisning så vi tränade en hel del på det under fredagskvällen. Eftersom varken jag, Annica eller Elin skulle tävla på fredagen hade vi gott om tid att slå upp alla tält, titta på freestyletävlingen och bada hundarna i sjön.

På lördagen regnade det en del på morgonen och förmiddan. Men eftersom Elin hade med sitt utställningstält var det inga problem. Jag hade startnummer två, och Tuva fick ligga och sova i buren till fem minuter innan vi skulle in. Ungefär. Det passade Tuva jättebra och hon kändes riktigt laddad! Under platsliggningen höll jag ändå på att svimma av nervositet. Vi har inte tränat särskilt mycket sen U-DM i maj, och speciellt inte platsliggning, så bara p.g.a. det var jag ju lite spänd. Det första som hände var att dalmatinern bredvid Tuva reste sig och sprang till sin matte, Tuva tittade som tur var inte ens åt den. Precis efter att dalmatinern hade sprungit iväg kom det ett helt gäng av svalor eller sädesärlor och hade världens jakt och lek precis framför hundarna. Dessa fåglar är det enda som Tuva jagar, och de fick mitt hjärta att pumpa på högvarv! Hon tittade efter dem när de hoppade omkring några meter ifrån henne, men hon lyfte aldrig huvudet. Duktig tjej! Resten av programmet gick väldigt bra och hon kändes med mig och aktiv hela tiden. Tandvisningen löste sig och Tuva var jättedktig, trots att domaren var allt annat än schysst...! Det enda som inte funkade var apporteringen. Där tog hon apporten på kommandot, men spottade ut den igen efter någon sekund. Så vi hade en nolla med i bagaget. Jag är inte hemma just nu och jag har inte protokollet här, så lite mer exakta resultat kommer senare. Vi fick i alla fall ihop 184 poäng vilket gjorde att vi ledde med 18 poäng inför söndagen.

På söndagen vräkte regnet ner under förmiddagen när klass II gick, men precis som på lördagen var det uppehåll när vi skulle in på planen. Tuva gjorde en perfekt platsliggning, och fortsatte med en lika bra tandvisning. Resten av programmet gick dock inte lika bra som lördagen. Eller, poängmässigt var det ingen större skillnad (jag gjorde ett omedvetet dubbelkommando på ställandet och, tro det eller ej, men vi fick en tia på apporteringen. Det var de enda större skillnaderna.) men jag tyckte att Tuvas fokus var mycket sämre på söndagen. Antagligen hade en helgs campande satt sina spår, men hon höll ändå ihop bra under momenten. Det var bara mellan momenten som jag var tvungen att påminna henne om att det faktiskt var lydnadstävling. Under söndagen skrapade vi ihop 188,5 poäng, vilket betyder att vi fick en totalpoäng på 372,5 poäng som räckte till seger i klass I med ganska stor marginal.

Jag är väldigt nöjd med både min och Tuvas prestation på lydnadsplanen, men det jag är mest nöjd med är faktiskt hur exemplariskt Tuva uppförde sig under helgen. Jag kunde utan problem lägga henne och säga åt henne att stanna medan jag försvann iväg och fixade något (jag bad förstås alltid någon att hålla koll på henne, men det hade egentligen inte behövts), hon visade aldrig någon sorts aggresivt beteende (det hade visserligen förvånat mig väldigt mycket, men det var rätt så många hundar som rök ihop...) och hon slappnade av och somnade så fort vi satt stilla. Vilken underbar pärla till hund jag har!!!

Nu är vi uppe i Dalarna och vilar upp oss en vecka. Tuva har varit väldigt trött och bara sovit hela dagen, men snart har vi laddat om batterierna och nu ska vi ut och tävla ettan officiellt, så vi kan koncentrera oss till 100% på klass II.

Distriktsmästare

Idag var då Ungdoms DM på Nacka BK. Vi var där strax innan kl 9 (samlingen var kl 9) men oj så sega de var på att komma igång! Runt kl 10 kunde vi köra platsliggningen, och då hade det hunnit bli ganska varmt... Jag tror inte Tuva hade det så jobbigt mellan platsen och momenten för vi hittade en bra plats i skuggan.

Resultatet då, med mina egna kommentarer nedan:

Platsliggning: 10

Tandvisning: 10

Linförighet: 6 Tappar position

Läggande: 10

Inkallande: 10

Ställande: 10

Apportering: 7 Ger apport

Hopp över hinder: 10

Helhetsintryck: 10

Ja ganska jämna tycker jag att vi var under hela programmet. Fastän jag tydligt märkte på Tuva att hon var påverkad av värmen under programmet.

Det kunde inte ha börjat bättre; stensäker och klockren platsliggning (endast en hund gick upp, och Tuva tänkte inte ens tanken att titta efter den) och lika säker tandvisning.

Sen linförigheten gick jag visst som en mes. Domaren pratade med mig om det efteråt, och inför U-SM får jag väl gå en militärkurs eller något ;) På filmen tycker jag faktiskt att det ser bra ut ända fram till i slutet. Då råkade jag gå fel och vinglade lite, och då vinglade Tuva också. Men en 6a? Näe, en 7a tycker jag faktiskt att det var värt...

Resten gjorde hon fint. Jag var lite orolig över att hon skulle vara seg i inkallningen (p.g.a. värmen) och att hon inte skulle sätta sig fot utan stanna ståendes (en fuling som hon har börjat med nu på senaste tiden). Men hon var duktig :-)

Apporten då. Hehe, jaa... När vi har tränat apportering har det inte varit några problem alls, hon har alltid tagit den bestämt och bra. Men så hade vi inte tränat det på någon vecka. Så det som hände var att jag kommenderade "apport" och insåg att Tuva inte tänkte ta den. Och kommer inte Puh till honungen så får honungen komma till Puh. Jag tryckte mer eller mindre in apporten i munnen på henne (hon hade öppnat munnen lite) och sen höll och släppte hon den så fint. Men som domaren sa; "tanken är ju att hunden ska ta apporten själv". ;-)

Jag är nöjd. Totalt blev det 181 poäng och vinst i DM. Så nu är vi direktkvalade till U-SM i Göteborg i augusti. Distriktet sponsrar alltså med resa, startavgift, boende och mat. Trevligt värre tycker mina föräldrar!

Dessutom vann vi pokal, rosett, 15 kg ProPlan hundmat, en påse med hundgodis i lösvikt och ett grisöra, presentkort på en hundaffär och presentkort på ett års veterinärförsäkring hos Folksam. Inte illa! Pappa kunde nöjt konstatera att denna tävling gick plus ;-)

Många svårigheter...

Jag är genomförkyld och får inte motionera. Jag är hes och kan knappt prata. Jag har världens skavsår och kan knappt gå. Så för tillfället är det lite svårt med hundträningen.

Jag gör dock mitt bästa och försöker träna på ändå. Idag blev det ett snabbt pass på gräsplanen nedanför oss (jag tror jag har feber också så det blev bara ett snabbispass). Vi han iallafall köra några skick till "rutan" (som än så länge bara är två koner) och där har hon lite för dålig fart fortfarande, jag ska testa och se om det blir bättre med en kastad boll som belöning. Ingångar med apportbock gick superbra idag. Inget tugg och fina ingångar. Jippie! Inkallning med ställande kändes stressat och även fria följet. Det får jag och min "sjukdom" ta på oss ansvaret för. Vi avslutade med sättande/läggande/ställande underbaklängesmarsch med många "struntkommandon", och det var klart dagens höjdpunkt. Hon hade 100% rätt och nu kändes det verkligen som att hon lyssnade på vad jag sa. Heja heja, nu ska vi jobba vidare. Fast ikväll blir det nog inget annat än mys framför TVn (jag tror inte Tuva tackar nej till det heller :P)

F.ö. har Tuva fått 2/3 av skabbmedecinen, och det märks redan stor skillnad. Nu kliar hon sig inte lika frenetiskt och hon är mycket gladare! På onsdag får vi desstuom börja träffa andra hundar igen, så då slipper vi känna oss så ensamma :)

Det här med sinnesstämning...

Träningen med klickergruppen igår gick sådär. Fria följet var okej. Hon hade precis rätt intensitet, men vinglade lite för mycket. Apporteringen gjorde hon bra utom en gång, men det tror jag bara var otur/slumpen som försvårade lite. På platsliggningen låg helt okej trots att jag rörde mig runt henne och Margareta och Stella tränade fritt följ framför henne. Det som däremot inte alls gick bra var kommandona. Åh dessa kommandon, jag sliter mitt hår för dem! Ställande och läggande under gång fungerar bra tävlingsmässigt (med undantag för att hon sätter sig upp väldigt fult i slutet, men det har vi inte tränat på evigheter så hon är förlåten ;-)) men sättande under baklängesmarsch verkar hon aldrig ha hört talas om. Nähä, så det funkade inte, bara att sänka kriterierna alltså. Vanligtvis brukar det fungera bra igen om vi repeterar 4-5 sitt på kommando stillastående men inte igår. Hon gjorde ingenting på struntkommandona (de få som jag använde) men provade hej vilt olika beteenden på "sitt". Suck suck suck!

Idag hade jag ingen specialidrott på morgonen så jag och Tuva gick en långpromenad istället. Jag måste väl erkänna att jag brukar vara ganska lat och antingen gå promenad eller träna. Men imorse tänkte jag vara smart och slå två flugor i en smäll; träning under promenaden. När vi kom ner i Hågadalen stannade vi alltså till för ett kort pass med kommandon. Och vilken skillnad! Jag fick verkligen uppleva det här med kvalitetsskillnad i träningen p.g.a. sinnesstämning! Tuva är som sagt inte så van att få träna under vanliga promenader så hon var inte så galet taggad som hon annars är vid träning. Nu kunde hon vänta litegrann på kommandot, hon missade inte något kommando (jag växlade mellan sitt, ligg och struntkommandon) och hon kändes så sansad. Underbart! Kommando-träningen får nog ligga nere under våra mer planerade träningspass och så får vi klämma in små pass lite här och där. Hoppas verkligen vi kan få lite framgång i det här nu. Det skulle höja min träningsmotivation så mycket!

Som vanligt hade vi även givande diskussioner igårkväll, och det känns alltid så mycket bättre när man vet att man inte är ensam om problem! Ingen nämnd, ingen träffad ;-)

Tvåan är rolig!

Igår var vi vid Malmaskolan som vanligt på torsdagar. Det var dock bara jag och Helena som var där. Men så är det när det är lov, många bortresta m.m.

Vi fick iallafall tränat en hel del. Tänk så mycket effektivare man blir när man tränar med andra! Vi började med fotgående, som gick ganska kasst. Tuva kändes lättstörd, okoncentrerad och allmänt i sin egna lilla värld. Dessutom måste vi träna utgångspositioner separat igen! Jag antar att vi har kommit till någon sorts testfas i det momentet nu...? Det sista vi gjorde innan vi gick hem var fritt följ igen, och då kändes hon mycket mer samarbetsvillig. Jag hade bytt ut den vanliga kamptrasan mot en Ronny Råtta och det bidrog nog mycket till den ändrade attityden! Helena fick titta på hur hon gick och hon sa att det såg fint ut. Det kändes dock långt ifrån så bra som innan jag fick utbytesstudenten. Men så kom vi fram till att fritt följ är ett moment som man ständigt måste underhålla, och det är ju inte precis vad vi har gjort de senaste veckorna. Lite mer träning och sen hoppas jag att vi är tillbaka på samma nivå som tidigare!

Tvåans moment är verkligen stenkul att träna just nu! De vi kör är apporteringen och inkallning med ställande. Igår så fick Helena lägga ut apporten några meter ifrån mig, Tuva och en avståndsbelöning. Det var helt okej fart ut till apporten (den låg ca 4 meter ifrån Tuva så hon hade väl aldrig en riktig chans att få upp någon super fart...) och jättefina gripanden varje gång. YES! Så mycket som vi har jobbat med dessa gripanden känns det så härligt att det äntligen äntligen kan få ge lite resultat. "Inkallningen med ställande", som än så länge bara går ut på att en medhjälpare släpper henne och hon springer och stannar på en tasstarget som är mellan mig och henne, den gick också jättebra. Hon stannade klockrent alla gånger utom en, då vet jag inte riktigt vad hon gjorde men det såg ut som att hon stannade till innan targeten under en millisekund för att sedan stanna ordentligt på targeten. Det tror jag inte är något att oroa sig över, och om vi bara fortsätter att avancera långsamt så tror jag inte att det ska bli några problem. Allt hänger alltså på mig och min förmåga att sätta förnuftiga kriterier! En platsliggning blev det också, med Helena och Viktor som störning. Hon låg helt klockrent, utom precis i början då Viktor kom hela vägen fram och nosade på henne, vilket inte riktigt var tanken, än ;) Jag har kommit på att jag (omedvetet) har börjat träna med dold förare. I våran störningsträning så har det ingått att jag ska kunna gå runt henne, både precis runt henne men också i lite större cirklar, och när jag är bakom henne så ser hon mig ju faktiskt inte, eftersom hon inte får flytta på huvudet. Finemang att ha börjat träna det och att det inte har blivit några problem! Hon låg som sagt finfint trots att jag störde rätt bra, samt att Helena och Viktor tränade bara några meter ifrån oss.

Det som däremot inte gick bra och som vi tydligen måste jobba mer med är läggande under bakåtmarsch. När jag stod stilla var det inget problem att lyssna på rätt kommando (hon la sig faktiskt inte på något struntkommando) men så fort jag började gå baklänges så chansade hon hej vilt på alla möjliga beteenden. Jag provade bara med läggande så jag vet inte om det är så med ställande och sättande också. Men det är nog bäst om vi tränar ordentligt på alla beteenden...!

Idag har vi shejpat lite inomhus (förhoppningsvis blir det mer träning senare ikväll). Vi har tränat vidare på stadgan i att sitta vackert och även påbörjat att lyfta bakbenen. "Vacker" går framåt. Hon blir mindre och mindre beroende av min hand/target (inbillar jag mig iallafall) och hon sitter lite lite längre för varje pass. Härligt! Att lyfta ett bakben var inte så svårt att få till, i.o.m. att hon lyfter bakbenen ruskigt högt när hon ska backa i lådan. Så jag bytte bara ut lådan mot en pepparkaksburk och försökte fånga bakbensrörelsen när hon satte tassen på burken. Hon började lyfta upp tassen på burken direkt, och det tog inte lång tid innan hon förstod att jag bara var ute efter själva rörelsen när hon lyfter bakbenet. Så efter ett träningspass på max 2 min lyfter hon nu duktigt höger bakben (om det står en burk bakom henne). Nu ska vi se om det blir lika lätt att få fram rörelsen med vänster bakben!

Annica hade med sig kameran till UBK i onsdags så jag har lagt upp några bilder från träningen. Observera förändringen i Tuvas attityd till kamplek! Kom ihåg; träning ger färdighet!

Tillbaka i träningsvanorna

Efter en vecka med utbytesstudent och sedan påskvila i Dalarna är vi nu någorlunda tillbaka i träningsvardagen. Shejpingen med lådan gjorde stora framsteg idag! Det känns så härligt när hon själv får komma på vad jag vill, jag bara sitter "passiv" framför henne och berömmer. Idag lyckades hon då backa in med alla tassarna i lådan. Nu backar hon alltid in, och det var inte riktigt min tanke från början. Men det är kanske bara en extra svårighet, och om vi nu har lärt in den så, jag då får vi väl behålla den så :) Riktigt söt är hon iallafall, när hon lyfter bakbenen riktigt högt när hon inte vet hur hög kanten på lådan är. Det ska utnyttjas i träningen att lyfta på bakbenen! Att sitta vackert har också gått framåt. Nu sitter hon "själv" (jag har mitt pekfinger en bit ifrån henne, så hon är psykiskt beroende av den hjälpen än så länge) i ca 1,5 sekund. Jättebra balansträning det här!

Nu på eftermiddagen gick vi ner till UBK med Annica och Ester. Till en början var Tuvas attityd inte alls bra. Eller, den var helt enkelt inte på topp som den var veckan innan fransyskan var här. Det blev dock bättre efter ett tag. Fria följet kändes aningen lojt, men hon hade ändå en tendens att hamna lite långt fram. Jag testade att gå i stark medvind för att få henne att verkligen kämpa för att få rätt position och det funkade. Efter det hade hon mycket bättre position! Vi tränade en del vänster- och högersvängar, vänster- och högerhalter och vanliga halter. Hon gjorde i stort sett allt bra, men hon hade inte sin vanliga superenergi. Apporteringen var det som gick bäst idag. Bra grepp hela tiden, och det gick mycket bättre när jag står vid godisskålen och en medhjälpare lägger fram apporten. Heja heja. Hoppas det fortsätter såhär! "Inkallning med ställande" gick bra; d.v.s. hon stannade bra på targeten efter att Annica släppte henne. Superfina ställanden varje gång, inte en enda gång att det var minsta tvekan eller ett litet steg. Det här känns riktigt kul! Det som gick mindre bra var kommandona. Ligg måste vi träna mer på! Hon lägger sig alltid på kommandot, men ibland även på "struntkommandon". Suck, detta eviga pillande med dessa kommandon...

Efter träningen på klubben gick vi en promenad uppe i skogen mellan Nåsten och Hågadalen i ca 1 timme. Så nu är både Tuva och jag ganska trötta. Det tar på krafterna att träna och vara social i några timmar, både som människa och hund ;)

Träningsuppehåll

Igår blev det både shejping och lydnadsträning. I övningen där hon ska backa i en låda så upptäckte jag att hon hade blivit väldigt hjälpberoende av en "vägg" som jag hade satt bredvid lådans kant, så att hon inte skulle sätta högerbenet utanför lådan. Vi löste det genom att byta rum och byta "väggar". Det tog ett tag att få henne att förstå att det var samma övning som tidigare, men när ljuset väl gick upp för henne så gick det snabbt att få i båda baktassarna i lådan. Jag började också tidigt att flytta "väggarna" utåt sidorna och det gick bra. Några gånger blev hon lite konfundersam, men hon kämpade på riktigt bra.

På kvällen blev det lite lydnadsträning utomhus. Platsliggningen går verkligen framåt. Hon har inga problem att bjuda beteendet "hakan i marken" ofta och länge, och jag hade börjat störningstärningen nu. Hon ligger kvar och trycker emot om jag puttar på henne från sidan (fast hon svänger lätt om från ena skinkan till andra om jag puttar på rumpan) och hon ligger kvar utan att flytta huvudet om jag drar kamptrasan runt omkring henne. Duktig! Sitt i grupp är lite svårare tycker jag, därför att det är så mycket lättare för henne att bara vrida huvudet och kolla vad det var som lät, än att lyfta huvudet från platsliggningen. "Hakan i backen" känns som en mycket mer konkret uppgift för henne än bara "fokus på mig". Men om vi avancerar långsamt tror jag inte att det är något större problem.

Kommandon är verkligen en färskvara för oss. Stå har hittills (peppar peppar) inte krånglat, men däremot har sitt och ligg varit lite sådär. Hon utför i stort sett alltid rätt beteende på rätt kommando, men problemet ligger i att vänta på kommando och att inte utföra beteende på "struntkommando". Sitt gick strålande igår, men på ligg så la hon sig gärna både frivilligt och på "struntkommandon". Bara att träna mera alltså.

Uttöver detta blev det lite apportering och fritt följ. Just nu känns fria följet såå fint! Äntligen kommer känslan! Jag skulle gärna få det filmat, men om någon timme ska vi åka till Arlanda och hämta min franska utbytesstudent. Hon stannar till torsdag nästa vecka, och fram tills dess kommer det bli minimalt med hundträning är jag rädd. Jag kommer alltså inte till Malmaskolan på torsdag. Hoppas att någon annan i familjen kan stimulera henne, annars kommer vi ha en liten odåga i huset tror jag ;-)

Shejping är kul!

Först och främst: tack för alla positiva kommentarer om röntgenresultaten. Det värmer och nu är vi ännu mer taggade att träna!

Jag har mycket i skolan just nu, men vi hinner ändå träna ganska mycket. Som många andra har vi börjat shejpa en del tricks/konster. Och vi har ruskigt kul! Skillnaden mot lydnadsmomenten är att här gör det inget om det blir lite tokigt ibland, och jag har ingen press på mig att få till perfekta beteenden. Så vi har mest kul när vi shejpar. Vi har påbörjat buga, sitta vackert och lyfta på ett ben. Buga var inget problem, förutom när klantmatte inte hade någon bra timing och klickade för ligg några gånger.... Sitta vackert har gått lite framåt. Hon reser sig gärna upp på bakbenen istället för att "tippa" bakåt, men det har blivit bättre det senaste passet (vi har bara kört 2-3 pass än så länge...). Att lyfta på ett bakben har helt klart varit det svåraste att få bra timing i!!! Hon flyttar alla tassarna och är helt galet snabb, så det var verkligen en riktig utmaning för mig. Ett tag fattade hon ingenting, men nu mot slutet har hon lyckats lyfta och hålla kvar benet ovanför marken under någon sekund, så lite måste hon ha fattat. Kul, kul, kul. Och riktigt nyttigt för mig! Detta blir något att pilla på under kvällarna!

Lite lydnadsträning har det också blivit. Vi kör fritt följ, som blir bättre och bättre men inte särskilt snabbt... Apporteringen tog vi tag i igen nu i veckan. Och med kattmat som avståndsbelöning har hon faktiskt fått ett bättre grepp! Vi kör ca 3-4 repetitioner per pass, och det verkar fungera bra. Nu ska vi köra stenhårt på det här!

Positiv förstärkning

Att träna med Tuva är en väldigt positiv förstärkning för mig just nu. Vi har lagt de krångliga/svåra/tråkiga momenten på hyllan tills vi kan få hjälp med dem. Och nu har jag en helt annan motivation till att träna! Superkul!

Jag hade håltimme idag och eftersom det var ett sånt jättefint vårväder ute så gick vi ner till Uppsala Hundvänners planer och tränade. Alla Norbys hundägare verkade ha fått idén att gå på lunchpromenad i Hågadalen, för det gick hundar förbi planen hela tiden. Tur att Tuva inte är allt för störningskänslig...!

Fritt följ började kalasbra med fina raksträckor i upp till ca 7 steg och sedan finfina vänstersvängar. I slutet av passet (när pappa skulle kolla hur Tuva gick) så gick det förstås inte lika bra och hon trängde så som hon brukar göra. Det positiva med det är att om t.o.m. pappa (som inte är speciellt hundkunnig) kan se att hon vinglar till/tränger så finns just det problemet garanterat där. Och nu ska vi ta tag i det!

Utgångsposition med avståndsbelöning till höger tog vi också tag i. Jag tröttnade på att behöva nolla alldeles för ofta, så jag arrangerade miljön genom att ställa mig ca 40 cm ifrån en agilityhoppinne. Och vips så hade vi mycket snyggare ingångar! Så nu ska vi köra fler träningar med arrangerad miljö så att vi nöter in rörelsen i ryggmärgen!

Signaler på sitt och ligg gick finfint. Hon valde rätt beteende på kommando varje gång. Vi har dock fortfarande lång väg att gå när det gäller att vänta på kommandot! Jag körde lite inomhus med middagen (då även med stå-kommando), och då kunder hon vänta lite längre på kommandot men hon provar ändå frivilliga beteenden...

Det enda ångestmomentet vi tränade idag var apportering. Och då förstås gripandena. Jag tror att kriterieplanen som jag har gjort borde fungera, men att det gäller att vi tränar regelbundet på detta moment. Och att jag lyckas få bra timing med mitt klick! Dessutom ska vi börja träna gripande av andra föremål. Tips på gripvänliga föremål tas tacksamt emot!

Under kvällen blev det lite platsliggning, istället för att gå ut och väcka grannarna ;-) Hon låg superfint i upp till 40 sekunder, och låg även väldigt stabilt under störningsträningen. Jag kunder utan problem gå ett varv runt henne utan att hon flyttade huvudet det minsta. Heja heja!

När jag ändå har rubriken positiv förstärkning så ska jag fortsätta att ge mig själv lite förstärkning. För det första; jag räknade lite på Tuvas löp idag, och om jag inte har helt fel så borde Tuva vara skendräktig just nu. Och jag märker inget av det! :-D Efter första löpet blev hon väldigt jobbig och slutade helt att gripa apportbocken (lagom till vår lydnadsdebut, förstås...) Hoppas detta håller i sig! För det andra; Tuva tog "trasan" som belöning jättebra idag! Hon både kampade och "busade" med den jättebra! Nu ryker nog flera av mina T-shirtar så vi får bra belöningar! :)

Nytt favoritmoment

Jajamän, nu har vi (jag?) ett nytt favoritmoment, nämligen luktdiskriminering! Helt otippat, med tanke på hur mycket jag ogillat att träna det och nästan fått ångest inför det. Men skam den som ger sig! Efter att jag diskuterade med Nina fick jag lite nytändning till momentet. Framför allt att våga släppa kontrollen lite och inte vara rädd för att göra misstag. Så, nu har det gått framåt med stormsteg! Vi kör med upp till 6 st luktfrialappar som är utspridda i en klump och så flyttar jag klumpen gradvis närmare "rätt" lapp. Ikväll kom vi faktsikt så långt att klumpen med de luktfria lapparna var lika långt ifrån "rätt" lapp som de övriga lapparna var ifrån varandra. Heja heja vad det är kul när det går bra! :)

Ikväll har vi också varit på Malmaskolan och tränat med klickergruppen. Jag lär mig massor av att bara titta på andras träning, och lägga på minnet det som jag tycker är bra men också att komma ihåg det som inte ser så bra ut.

Vi körde en hel del utgångspositioner. Både spontana lite nu och då, men också under mer träningspassliknande former. Det är de spontana som krånglar mest just nu. Hon har en tendens att inte flytta in bakdelen tillräckligt på första försöket. Och det måste hon ju kunna! Vem får en andra chans på tävling?

Vi körde också fritt följ, ställande under baklängesmarsch, platsliggning (störningsträning), sitt i grupp (fast själva), läggande och sättande under baklängesmarsch och apportering. Allt kändes väldigt bra. Ställandena var bra på kommando och hon stod kvar mer än 80% av gångerna, platsliggningen bjöd hon bra på och låg någorlunda. Sitt i grupp gick kanon! Hon satt med full fokus på mig under tio sekunder i närheten där de andra tränade. Super! Läggande och sättande (frivilligt) under baklängesmarsch gick också bra och vi hade en väldigt kort latenstid på läggandena!

Apporteringen var det enda som krånglade (inte helt otippat...). Jag körde några själv först och då kändes det bra. Sen skulle jag få hjälp av de andra, men då började hon med sina jäkla omtag igen!! :( Jag vet inte riktigt vad jag ska göra åt det, men jag ska allt klura ut något! För som sagt; skam den som ger sig!

Helgen som varit

I helgen har jag lyckats dra på mig världens dunderförkylning. Jag misstänker starkt att jag har haft för lite kläder på mig när jag har varit ute med Tuva.... Iallafall så har det inte blivit så mycket träning som jag hade hoppats på när min tid har gått åt till att försöka sova mig frisk, jobba i stallet (ingen höjdare när man är sjuk....) och att cykla runt halva stan i jakt på en valpkong. Tyvärr verkar det inte finnas någon valpkong att få ta på i den här stan, men jag hittade något som jag tror kan fungera nästan lika bra.

Här kommer en väldigt kortsammanfattning av träningen

Utgångspositioner och fritt följ

Båda dessa "moment" är fortfarande ostabila, men när hon gör dem bra är de grymt snygga! I fria följet pendlar/svajar hon till ibland men håller annars en hyfsat stadig position under ca 4-5 steg. Jag funderar på att nolla henne när hon svajar till, och vid minsta antydan till sämre attityd (vilket jag tror hon kommer få om hon blir nollad för mycket) går jag tillbaka och jobbar med kortare sträckor och en inte allt för överdriven (men genomtänkt) belöningsplacering. Utgångspositionerna fungerade hur bra som helst med avståndsbelöning till höger OCH vänster igår, men då började det naturligtvis strula när godisskålen stod rakt framför oss. Jaja, bara att dölja sin irritation och fortsätta traggla. Som tur är gör hon färre och färre dåliga ingångar, så vi avancerar sakta med säkert framåt tror jag.

Ställande underbaklängesmarsch

När kriteriet var att hon skulle stå stilla med alla tassarna när jag kom tillbaka i utgångsposition tänkte jag inte så mycket på hur hon stannade (frivilligt stopp var det då) utan mest att hon stannade och stod kvar. Det får jag skylla mig själv för, för nu har hon dessa halvtaskiga stopp även på kommando. Så, nästa vecka ska vi jobba med att få fina stopp igen, och om det går bra ska vi även kedja lite :-)

Repetitionsklok hund

Vi jobbar vidare med att få Tuva fullt repetitions- och felklok. Det märks verkligen att det är bra att då och då köra igenom alla grundfärdigheterna som jag har bestämt ordningen på. Igår var stå svårast att få fram. Kanske inte så konstigt eftersom vi under de senaste dagarna har tränat mycket på sitt och ligg. Men efter några repetitioner så fick vi fram en duglig "kedja". Detta ska vi jobba vidare på!

En bra dag

Hela den här dagen har varit en bra dag. Det började med att när jag kom till skolan imorse så fick jag reda på att alla mina lektioner var inställda. Lite surt att få veta det först när man kommit dit, men det var bättre än att gå en hel skoldag.

P.g.a. all extra fritid han jag och Tuva ut och träna i det lilla solsken som dagen innehöll. Vi gick till en fotbollsplan i Eriksberg som vi faktiskt aldrig har tränat på tidigare, men som jag har funderat på att träna på många gånger. Vi körde ställande under gång, lekapportering och signalkontroll på sitt och ligg. Ställandena börjar äntligen ge resultat, och hon flyttar tassarna färre gånger och mer diskret nu. Lekapporteringen gick både bra och dåligt. Bra för att hon har fattat att hon ska komma med leksaken i munnen till mig, men dåligt för att hon visade ett så bristande intresse för leksaken. Signalkontroll på sitt/ligg kom vi inte mycket längre till än att jag sa kommandot samtidigt som hon utförde beteendet spontant. Hon var iaf duktig på att hålla positionen efter klicket, även om det var lite kallt ibland ;-)

På kvällskvisten träffades klickergruppen på Malmaskolans fotbollsplan för lite träning/diskussion. Jag och Tuva fick tränat på och kommenterat vårat fritt följ. Hon visade sig från en ganska bra sida och jag är nöjd med vad hon presterade. Vi kom fram till att hon pendlar/tränger lite när hon hamnar för långt fram och att jag gärna (omedvetet?) försöker kompensera genom att gå lite snett. Jag ska tillägga att vi snackar om smådetaljer som man inte märker (tror jag) om man inte står precis rakt framför/bakom och kollar med en domares ögon. Jag ska träna på att gå spikrakt och få bättre timing på mina belöningar, och hoppas att det kan hjälpa. :-)

Ställande under gång gick finemang. Hon höll bra position under baklängesmarsch, stannade snabbt de flesta gångerna och framförallt så tog hon inga steg framåt när jag var påväg tillbaka. Dagens aha-upplevelse: om jag går tillbaka och ställer mig i utgångsposition och belönar där, istället för att belöna när jag står framför henne, så står hon kvar mycket säkrare. Jippi! Vår tidigare träning med ställande/stå kvar har faktiskt gett resultat.

Signalkontroll på sitt och ligg gick finfint. Hon valde inte fel beteende någon gång, och läggandena var snabba och fina (dock ovanpå mina fötter, det borde vi kanske göra något åt...). Det är verkligen dags att ta tag i signaler nu. Inte bara i lydnadsrelaterade moment utan i allt möjligt.

Andra bra saker jag upptäckte var att hon tar tennisbollen som jättebra belöning, och har inga problem med att snabbt komma tillbaka med den. Jag tror inte att hon gillar leksaker med snöre, då hon ogillade Helenas valpkong i snöre. Däremot ska jag införskaffa en valpkong, för den tror jag hon kommer uppskatta mycket! :-)

Stå still!

Igår var mamma supersnäll och följde med bort till Malmaskolan för att filma vårt fria följ. I början var hon på tok för långt ifrån mig och hade vissa tendenser till att pendla. Men det blev bättre och bättre och mot slutet så hade hon en jämn och nästan för tät position. Just nu känns det som ett lyxproblem som vi får ta itu med sen om det skulle bli problem p.g.a. det. Mitt i all träning kom "en galen flat coated" springades mot oss. Vem kunde det vara om inte Ester? ;) Så vi fick lite extra störning under sista tiden av träningen och sällskap en bit på väg hem. Vi tränade dessutom på att Tuva skulle springa mellan två personer och genom ett konpar. Det var några dagar sen vi körde det sist och hon måste ha vilat i form på det momentet, för oj vad duktig hon var! Mamma stod ca 3 m rakt bakom konerna och jag flyttade mig gradvis åt höger tills jag var 3 m bakom och ca 4 m till höger om konerna. Och Tuva missade inte konerna en enda gång! Nu har hon garanterat fattat att det är mellan konerna hon ska iaf :-)

Idag har vi haft dagis hela skoldagen (spökat ut oss och haft miljörollspel) så det var skönt att komma hem till lite normalt liv igen. ;-)

Vi började med 45 min träning på ställande under gång i dagsljus. det gick väl sådär. Jag hade ingen riktig plan och körde nog för få pauser... Vi jobbade i vilket fall med spontana stopp och att hon inte får flytta någon tass när jag är påväg tillbaka till henne samt att stanna snabbt på kommando.

Nu under kvällen var vi nere på dagis och fortsatte ställande-träningen. Jag hade en lite vag plan i huvudet och det gick också lite bättre. Hon flyttar någon tass ibland, men mycket mindre och mer sällan iallafall. Vi repeterade att stå stilla med alla tassar när jag kommer tillbaka i utgångsposition också, och det funkade finfint.

Fria följet kändes genomgående bra. Hon flöt inte ifrån mig i början som hon gjorde igår utan jag tycker hon höll en ganska jämn position hela tiden. Finfint!

Utgångsposition med avståndsbelöning till vänster om oss funkar bra nu. Men då kan hon tydligen inte göra ordentliga ingångar när skålen är till höger om oss. Trots att det bara var någon vecka sen vi slet och slet med det tills det satt bra. Gah. Ibland blir jag tokig! Vi får fortsätta traggla och köra ett pass med skålen till höger och sedan ett pass med den till vänster.

Efter att ha pratat med Nina har jag nu fått massor med ny inspiration till både rutan och lite annat. Vi får väl se vad det blir av det hela. Skriver mer om det blir aktuellt :-)

Jag har föresten suttit och pillat lite med en ny undersida till "länkar". Där har jag gjort länkar till olika träningsfilmer på Tuva, och dessutom lagt upp två nya. Dels fria följet från igår, men också en när vi tävlar lydnadsettan i september. Enjoy!

Riktigt lyckad träning!

Tänkte ta och skriva lite ordentligt om gårdagens lydnadsträning i vårvädret. Inlägget igår gjordes väldigt snabbt och sent, efter flera timmars historia-pluggande...

Igår var det superfint väder, så jag och Tuva gick en ganska lång promenad och stannade till på brukshundklubben för att träna.

Vi körde fritt följ och började med min nya plan, att gå längs med plankor för att få tätheten men slippa träningen framför spegeln. Det funkade inget vidare då hon nästan hade mer fokus på plankorna än på mig. Så vi testade helt fritt igen. Och det gick så mycket bättre! Vilken attityd hon hade! Jag blir förstås lite osäker på om hon pendlar eller inte går tillräckligt tätt mot mig m.m. m.m. men det kanske kan lösas genom att någon kollar och säger hur det ser ut. Kanske redan på torsdag?

I.o.m. att vi körde fritt följ blev det ju lite utgångsposition tränat. För det mesta gör hon rätt men det händer att hon både flyttar för lite och för mycket. Jag tror på att fortsätta nöta och vara noga med att aldrig belöna en sned ingång. Jag får passa mig bara så att det inte blir en förstärkare att nolla henne (vi har fastnat i det träsket tidigare....). Himla svårt det där. Egentligen skulle jag vilja göra en time-out där och bara låta henne stå och ha tråkigt, men det funkar inte riktigt på henne. Hon blir väldigt passiv och tappar liksom lite av träningsglöden. Jag tror att det bästa är att jag ser till att vi alltid alltid alltid ligger på 80 % eller mer, för det är så himla förstärkande för henne att få ett klick (det är nästan så att det är en belöning i sig!).

Ställande under gång var ruskigt länge sedan vi körde. Det blev bara ett litet pass, men jag tycker hon stannade bra på kommando under baklängesmarsch ändå.

Vi har som sagt tränat mycket repetitionsklokhet på senaste tiden och det har tydligen satt sina spår i fröken. För när vi skulle träna sitt i grupp så räckte det med att jag ställde mig i tävlingspose framför henne så gick hon från sitt till ligg. Det är iofs bra att hon har fattat att det är i den ordningen jag vill ha grundfärdigheterna, men det var ju inte tanken att vi skulle träna det då.... Det räckte dock med att jag tog ett eller två steg ifrån henne så kunde hon sitta så fint så. Och hon höll bra fokus på mig dessutom!

Platsliggningen gjorde hon jättefint. Hon bjöd på beteendet spontant mycket snabbare nu än tidigare och klarade av att hålla positionen bra medan jag gick omkring runt henne. Men hon klarar fortfarande bara av korta korta träningspass, sedan tycker hon det blir lite kallt tror jag....

Apportering med liten apport blev det också. Hon har fint grepp om den nu också. Någon gång tog hon ett dåligt grepp (men kompenserade genom att hålla stenhårt) men i stort sett alla var bra. Jag har blivit inspirerad av Fanny och Missys apporteringslekar och provade lite på Tuva igår. Jag kunde utan problem dra så hårt i apporten att frambenen lyfter från marken. Så nu ska vi gå vidare till att putta på henne, locka med belöningar kanske börja lyfta lite i nackskinner o.s.v. Kul ska det bli iallafall! :-)

Tid för utlåning?

Om det är någon som har lite tid över att låna mig är jag väldigt tacksam! Just nu hinner jag inte alls med allt jag skulle vilja. Skolan tar alldeles för mycket tid, och just nu måste jag prioritera den mer än andra mycket roligare saker. Tyvärr.

Tuva och jag tränar på så mycket som möjligt i alla fall. Hennes utgångspositioner har blivit mycket bättre när vi kör med avståndsbelöning till höger om oss. Nu är i stort sett alla helt raka, både inom- och utomhus och utan någon kloss. Tyvärr har jag upptäckt att vi har försummat träningen med avståndsbelöning till vänster om oss. Ingångarna är inte lika illa som de med avståndsbelöning till höger var från början, men vi ska träna mera på det här! Det är bara i "extremfallen" (när skålen med belöning står rakt ut från höger/vänster sida) som hon är påverkad. Snett framåt/bakåt är än så länge inga problem!

Apporteringsgripandena går finemang. Tidigare tränade jag i stort sett bara med en stor apport, men nu har jag växlat lite mellan stor och liten. Hon tar den stora bättre när de ligger några meter ifrån oss. Men hon håller i båda två som att de var av guld när jag försöker "dra" dem ur munnen på henne. Hon har kvar sina superattityd till apporteringen iallafall!

Att springa mellan två personer och genom två koner går också framåt. Hon hittar vägen mellan konerna i stort sett varenda gång, även när jag står i mycket skarpa vinklar. Det som hon har gjort fel på några gånger är när jag växlar mellan att först ha stått i en skarp vinkel till vänster och sedan flyttar till en skarp vinkel åt höger. Jag tror att jag ska prova att utöka avståndet mellan personerna innan jag fortsätter att byta sida.

Utöver det har vi tränat på att få Tuva repetitionsklok och att backa. Hon är repetitionsklok i den meningen att hon fortsätter bjuda samma beteende ganska stadigt som hon blev belönad för senast. Det jag vill åt med min träning just nu är att få henne att bjuda grundfärdigheterna i en bestämd ordning. Som nr. 1 vill jag t.ex. ha utgångsposition och som nr. 2 stå. Det går bra. Men eftersom jag inte var helt nöjd med hennes utgångsposition valde jag att strunta i den, så att stå blev nr. 1. Ganska dumt gjort, men vi har lagt till utgångspositionen och hon har fattat poängen ganska bra.

Nu har jag inte tid att skriva mer, hästarna väntar!

Har hon hajat grejen?

Igår blev det ganska mycket tränat då jag slutade skolan halv tre, och han ut på ett litet "trännigspass" innan det blev mörkt.

Övningen där Tuva ska springa mellan två personer och genom två koner har verkligen gått framåt. Jag och pappa gick en promenad med Tuva igår, och under den promenaden stannade vi lite då och då och körde några repetitioner där hon skulle springa mellan och oss och konerna. Till en början gick det sådär. Hon sprang rätt mycket utanför konerna när jag började flytta mig åt sidan. Vi provade då att stå lite närmare varandra (ca 3 m ifrån konerna) och då gick det såå mycket bättre!

Mamma och jag jobbade vidare på det på kvällen. Och det gick minst lika bra. Nu siktar hon verkligen mellan konerna och måste göra en tydlig sväng efter att hon passerat "konporten". Hela tiden hade vi kört att jag flyttade åt vänster, så idag provade vi att jag flyttade till höger istället, fortfarande när vi stog ca 3 m ifrån konerna. Och det var inga problem alls! Kanske har hon börjat haja grejen nu? Hoppas hoppas!

Annars har det inte blivit så mycket hundträning idag. När vi ändå var ute passade jag på att köra utgångsposition med klossen och avståndsbelöningen till höger om oss. Tyvärr var det städare på dagis precis då, så det var tänt i alla fönster och jag fick klara mig utan spegel. Summan av den träningen är att vi nog måste köra lite mer med en lite mindre kloss. Hon hamnar snett för ofta för att jag ska vilja gå vidare i träningen.

Jag har föresten uppdaterat sidorna om mig och Tuva, så att de käns lite mer aktuella nu :-)

Som en berg och dalbana

Jag ska börja med att förklara läget i luktdiskrimineringen. Jag pendlar mellan att älska momentet och att fullkomligt hata det och vara övertygad om att vi aldrig kommer klara det. Just nu känns det ändå helt okej. Det fungerade bra när jag hade en platshandske på ena handen för att inte sprida min doft. Att jag sen valde insidan av min garderob var ju kanske inte det smartaste drag jag gjort i mitt liv. Där inne finns det ju en hel del saker som har min doft. Vi har i alla fall lyckats få till några bra repetitioner där jag verkligen hörde hur hon luktade efter tejpen med min doft. Ibland markerar hon bra på tejpbiten, men ibland markerar hon någon helt annan stans (ibland där tejpen satt innan). Och hon gör det med en så stor säkerhet att jag blir osäker på om min lukt kanske finns där och jag borde belöna henne för att hon faktiskt hittar den och markerar den rätt. I vilket fall ska vi jobba vidare. Och alla som känner mig vet att jag är envisare än en åsna, så detta ska gå!

Under inomhusträningen provade jag även lite utgångsposition med avståndsbelöning. När skålen är rakt framför eller bakom oss är det inga problem (någon gång hamnade hon lite för långt fram när belöningen var framför oss, men det var inget som upprepades). Jag provade även att ha den till höger och vänster om oss; inga problem. Så då tänjde jag lite på gränserna och la skålen i min säng (det blev rakt ut till höger om oss) och uppe på en pall (rakt ut till vänster); inga problem då heller. Duktiga Tuva!

Nu under kvällen tränade vi på dagisgården. Igen. Jag gillar inte att vara på samma ställe för ofta, men jag har fått idétorka när det gäller att hitta upplysta platser där det finns en spegel (eller något som speglar oss i alla fall).

Fritt följ jag helt okej i början, och riktigt bra mot slutet. Först hade hon en tendens att "falla ut" från mig, men det blev bättre. Hon går bra nu under 2 steg (2 m?)

I utgångspositions-träningen fortsatte jag med avståndsbelöning framför, bakom, till höger och till vänster om oss. När skålen är till höger om oss flyttar hon inte in bakdelen tillräckligt mycket, och för att inte göra det till en beteendekedja (flytta in dåligt - bli nollad - flytta in bra) ska jag ta med mig något som kan få agera kloss nästa gång.

Targetöverföringen gick jättebra. Idag var min tanke att hon skulle få springa igenom/förbi något. Först fick hon springa förbi ett träd och frysa ca 1,5 m bakom det. Och eftersom jag inte hade någon medhjälpare med mig ut orkade jag inte kamouflera musmattan under flera steg, så hon fick springa ut till en fullt synlig target några gånger och sen tog jag bort hela targeten. Inga problem för lilla fröken! Hennes position varierar lite, men jag köper det då den inte varierar särskilt mycket. Nästa steg var att hon skulle springa emellan ett annat träd och en trädgårdsbänk. Där fick hon springa ut till en fullt synlig target 3 gånger och sen tog jag bort den, och det var inte heller några problem. Jag klickar inte heller, utan låter henne välja plats att frysa på och sedan när hon tar kontakt med mig går jag ut till henne och belönar. Det jag upptäckte som jag inte gillar är att hon gärna ser sig omkring lite när jag är påväg till henne. Jag hoppas att jag kan lösa det genom att ge fri-kommando och ev. kasta belöningen på marken. Vi får se.

Apporten gick super när jag körde med avståndsbelöning. Inte en enda gång grep hon den tveksamt eller dåligt när den låg fritt på marken. Ibland får hon ett dålgit grepp, så att hon inte griper den så långt in i munnen, men hon kompenserar det genom att hålla i den stenhårt för att inte tappa den. Så jag köper det.

Platsliggningen gick över förväntan när jag körde två repetitioner per "pass" och belönade genom att ge fri-kommando. Under första passet låg hon 10 sekunder och under det andra låg hon först 10 sekunder och sedan under sista repetitionen lyfte hon på huvudet och gnällde lite men låg sen tyst och bra i 5 sekunder. Den här taktiken verkar funka bra!

Sitt i grupp gick helt okej. Hon hade hyfsat bra fokus på mig, men det fanns inga andra störningar i närheten heller, så annat ska hon faktiskt inte göra!

Imorgon slutar jag ganska tidigt så jag hoppas att jag hinner ut och träna innan det bli beck svart ute :-)

Snabb resumé

Jag ska försöka göra en snabb resumé om träningspasset vi precis kom in ifrån, innan det är dax att cykla tillbaka till skolan.

Pappa följde med ut till murkelparken så att vi kunder träna på att springa mellan två koner. Först blev hon lite förvirrad och trodde att vi skulle köra targetöverföring (så går det med en klantig matte som använder sig av koner i den övningen också...). Men jag plockade bort konerna så att hon blev säker på att hon skulle springa mellan oss och sen var det inget problem att sätta tillbaka dem igen. Vi stod båda två i princip mittemot varandra hela tiden eftersom hon var lite osäker i början.

Vi utvecklade apporteringen till att pappa la ner apporten på marken någon meter framför mig och Tuva och så fick hon gå dit och gripa den. Första gången var det tveksamt med sen var det inga problem. Vi ska nog jobba vidare här lite.

Platsliggningen gick bättre nu när det dels är varmare och hon dels hade sin overall på sig. Men jag tror jag körde lite för länge för hon började skaka ganska kraftigt i slutet och bjöd inte på "hakan i backen". Men innan dess låg hon i alla fall 5 sekunder utan problem. Mer träning i korta pass helt enkelt!

Ställande under gång gick bra. Hon flyttade tassarna en gång när hon hade fått ett klick och skulle ta sin godbit. Annars var det inga problem. Lite dåligt fokus på mig kanske när jag kom gående tillbaka mot henne...

Jag hoppas på mer träning ikväll, och ett bättre väder.... Nu ska jag cykla tillbaka till skolan i det underbara regnet.... :S

Tokig matte

Skolan har tyvärr redan kommit igång på allvar så nu har jag långt ifrån bara hundträning i huvudet. Fysikuppsats, på franska...! Hu!

Men, jag tar mig tid till hundträning ändå. Nu ikväll var jag och mamma nere på dagisgården och tränade. Apport-gripandena provade jag för första gången på länge utomhus. I början var de väldigt tveksamma, men sen kommenterade min medhjälpare så snällt att jag var väldigt tråkig som bara stod där helt tyst och klickade + gav godis om hon hade massor av intensitet. Och den intensiteten lyste ganska bra med sin frånvaro. Så vi bytte taktik till en matte som tjoade och var väldigt tydlig med att berätta hur superduktig hunden var när den grep intensivt och bra. Och vilken skillnad! Tuva tog apporten med ett fast grepp varje gång, och tyckte att hela träningen bara var så kul. Jag kanske ska tillägga att det där med tjoandet bara är en del av belöningen, alltså kommer det inga ljud eller hjälper innan hon faktiskt har tagit apporten bra. Jag anade ev. en tendens till att rulla på apporten, men jag vet inte om det bara är jag som är nojig (ev. en blandning av det och att hon bara la apporten bra i munnen). Jag är nöjd med hur hon grep apporten och nu ska vi gå vidare. Äntligen!

Vi körde två pass när hon skulle springa emellan oss och genom två koner. Det första passet gick väldigt bra i början, men jag tror vi höll på för länge för i slutet började hon springa utanför konerna. I andra passet höll vi inte på lika länge, men hon lyckades ändå springa utanför konerna. Mera träning...

Targetöverföringen gick bra. Fast jag vet inte riktigt hur hård jag ska vara på att hon ska frysa där musmattan har legat (vi har kommit så långt att musmattan är borttagen och hon ska själv söka upp och frysa ungefär där den låg, vilket är ca. 1,5 m ifrån något konkret, typ lyktstolpe). Jag tyckte ändå att hon letade efter lyktstolpen och gick sedan någon meter ifrån den.

Fritt följ gick väldigt bra. En kombination av belöningsplacering och att jag "hoppar" åt höger när och hamnar för långt ifrån mig har fått henne att hålla en tajtare position. Hon är helt rak numera. Ibland pendlar hon lite, men om jag "hoppar" åt höger så verkar hon bli uppmärksam på att hon har hamnat för långt ifrån mig och rättar sig själv.

Inomhus har vi filat vidare på utgångspositioner framför spegeln. Och nu är i stort sett alla raka, även när hon måste flytta bakdelen 3/4 varv för att hamna rätt. Vi körde även några få ingångar utomhus, och de var också bra. Dags att se om de fungerar med avståndsbelöning också? Och sedan ska vi väl lägga till sättandet också.

På platsliggningen klarade vi idag av ett av träningsmålen för den här veckan då hon låg stabilt och bra i 30 sekunder. Vi har även provat "störningsträning" i form av att jag går runt henne, och det är inga problem. Däremot lägger hon huvudet snett (ofta över en av tassarna) om jag står vid sidan av henne när hon lägger ner hakan igen. Det ska vi träna mer på! Jag glömde köra det när vi var ute, ajaj...!

Luktdiskrimineringen är det mest kluriga just nu. Jag blir så osäker på om hon verkligen använder nosen för att hitta tejpen/post it-lappen med min lukt på. Det går i alla fall klart bättre om jag har en medhjälpare som sätter upp lappen/tejpen. Just nu känns det som att det bara är att fortsätta att nöta på.

Åh vad jag är sugen på att gå kurs. Helst skulle jag vilja gå för Fanny och Thomas (www.klickerklok.se) men alla deras kurser är så himla långt bort! :( Marias (www.canis.se/uppland) kurser är också väldigt kul, men det är alltid på de dagar som jag måste vara i stallet. Spårkurs för Maria Hagström (www.skogsborg.net) står också högt på önskelistan, jag hoppas det blir något i oktober men än så länge bara hoppas jag.

Hjärncellerna går på högvarv

Både mina och Tuvas hjärnceller går på högvarv när vi tränar luktdiskriminering. Vi har kommit så långt nu att hon ska använda nosen för att hitta en nästintill osynlig tejpbit på en vägg, och markera den genom att frysa nosen mot den under ca 4 sekunder. Mitt problem är att jag inte vet hur jag ska bli av med min lukt på väggen. Den tycks gå igenom tejpbiten, för när jag har flyttat tejpen efter en repetition så luktar hon sig tillbaka till den platsen där tejpen var innan och fryser nosen där. Ska man behöva byta vägg efter varje repetition?

Vi har även provat att jag nuddar tejpen och ger den sedan till mamma som sköter resten (sätter den på väggen, flyttar den o.s.v.), men min lukt tycks ändå fastna där vi hade tejpen innan. Suck. Och när hon fryser nosen där tejpen satt innan (nästan exakt samma ställe) verkar hon så stensäker att det känns så dumt att nolla henne (vänta ut henne att hon ska hitta tejpens nya ställe). För tänk om min lukt faktiskt sitter kvar där, då gör hon ju egentligen helt rätt. Gaah, jag hatar att vara osäker i hundträningen! Hur ska jag kunna lära Tuva något om jag inte ens vet hur jag ska göra.

Alla tips och idéer m.m. mottages TACKSAMT. Jag är nästintill desperat nu...

I övrigt tränar vi utgångsposition, apportgripande och platsliggning. Och allt flyter faktiskt på bra. Där vet jag ju hur jag ska göra för att lära henne något...

Ridhusträning

Annica och jag har snackat lite med de ansvariga på Lurbo, så nu har vi i princip fritt tillträde till deras ridhus när det inte används. Super för träningen!

Nu ikväll invigde vi vårat "tillträde" och körde lydnadsträning där. Tuva tyckte det var jättespännande med alla nya dofter, och jag klandrar henne inte. Jag vet ju själv hur bra vi är på att mocka efter oss när vi har ridit... Men jag tycker ändå att hon höll bra fokus på mig hela tiden och käkade inte särskilt mycket hästskit :-)

Eftersom det finns stora fina speglar i ridhuset utnyttjade jag det till fritt följ-träning och utgångspositions-träning. I fria följet tyckte jag att hon var sned i spegelbilden, men rak när jag tittade på henne med egna ögon s.a.s. Skumt. Annica var snäll och filmade en del, och på filmen tycker jag att hon ser ganska rak ut. Just under det passet som blev filmat hade jag mjukost på tub som belöning. Det var kanske inte det smartaste jag gjort i min träning, för hon går och "slickar i luften" nästan hela tiden (jag tror det fastnade ost i mustaschen...). Film kommer på youtube antingen ikväll eller imorgon bitti, kommentera gärna! Själv tycker jag att det har blivit mycket bättre och att hennes position har blivit mer stabil.

Utgångspositionen var bra och dålig. Bra för att jag tycker att hon gör en bra sväng och hon är rak i förhållande till mig. Dålig för att jag tycker att hon hamnar lite för långt fram i förhållande till mig. Jag borde nog köra ett pass där jag fokuserar på positionen framåt/bakåt. Film finns från det också (fast det syns inte om hon hamnar för långt fram) på youtube.

Inför rutan tränade vi på targetöverföring. Jag la ut en musmatta bredvid en stor korg och så fick hon springa bort till musmattan och frysa på den. Det gick bra så gradvis började jag fasa ut musmattan genom att lägga rishusspån ovanpå den. Det blev lite förivrrat ibland men på det stora hela gick det bra. I slutet hade jag ingen musmatta och hon sprang ut och frös på nästan exakt samma ställe som musmattan hade varit på :-)

Mer rutan-träning blev det i form av att hon fick springa mellan mig och Annica och igenom två koner. Jag flyttade mig en bit åt höger, och några gånger blev det fel och hon sprang vid sidan av konerna. Jag tror att det bara är att nöta på tills hon förstår.

Platsliggningen gick inte lika bra som hemma men bättre än utomhus. Hon låg stilla i upp till 7 sekunder, men lyfte även på huvudet några gånger. Jag är ändå nöjd över att hon kunder ligga så pass bra trots att det måste ha varit väldigt frestande att börja lukta i ridhusspånet! Mer träning mer träning!

Sitt i grupp/sitta kvar gick bra. Annica var snäll och agerade störning när hon gick omkring och pratade och svängde fram och tillbaka med en ridspö. Min belöningsfrekvens var väldigt hög för hon kunder inte sitta många sekunder med 100 % fokus på mig när det gick omkring en toker och pratade för sig själv...! Jag skulle vilja prova Svartbergs teknik med att ha en sten på nosen för att få ett stilla sittande...

Kampleken med fleeceflätan gick ganska bra. Jag hade tänkt att jag skulle testa Fannys teknik som hon pratade om i senaste numret av Canis. Problemet var bara att när jag stod där i ridhuset hade jag glömt det mesta som stod i artikeln... Jag kom visserligen ihåg att man ibland (när hunden la tyngden bakåt och inte ruskade på huvudet) skulle låta hunden vinna leksaken, och framförallt inte köra långa pass. Så två korta pass blev det, och speciellt under det första passet hade hon en bra attityd. Pang på leksaken och mycket drag. Härligt tjejen! Jag ska läsa om artikeln så jag kommer ihåg vad som stod i den och sen ska vi träna mera!

Vi tränade säkert något mera som jag har glömt skriva om, men ev. kan jag komplettera imorgon (vi tränade ju även lite fritt följ här hemma...). Nu måste jag pallra mig iväg härifrån snabbt! "Den andra världen" kallar ;-) (Sorry om det är en massa stavfel men jag har lite bråttom iväg och har inte hunnit läsa igenom texten)

Heja luktdiskrimineringen!

Idag hade jag stalltjänst, vilket innebär att jag jobbade i stallet mellan klockan 8 och halv 1 och Tuva hade sovmorgon och en lugn och skön förmiddag. Jag kan lova er att det är mycket jobbigare att mocka en 3 x 3 m stor box (där hästen har gått runt en hel natt och spridit ut all skit i hela boxen) än att plocka upp lite hundskit i en påse! Och det är är mycket jobbigare att väga upp över 100 kg hösilage i IKEA-påsar än att hälla 2 dl torrfoderkulor i en skål! Så var glada över att ni inte har en 500 kg hund, för den kräver sin mattes fysik!

Tränat har vi bara gjort inomhus p.g.a. ruskväder ute. Blä! (Jag fick nog av vädret efter att ha varit ute och jagat en förrymd häst i ösregn...). I luktdiskrimineringen klarade hon idag av att frysa nosen mot en post it-lapp i min hand under 5 sekunder både när jag satt ner och stod upp. Så jag flyttade över lappen till väggen för att se om våran träning med lappen i min hand hade gett framsteg även när lappen satt på väggen. Och det hade den! Efter tre pass fryser hon nu nosen med säkerhet under 5 sekunder när post it-lappen sitter på väggen i höjd med hennes huvud. Och jag kan variera min position så att jag är både rakt bakom henne, bakom lite till höger och bakom lite till vänster. Nu ska jag börja låta henne leta upp lappen. Det är momentet är ju kul! :-)

Apporteringen går sakta men säkert framåt. Nu kan jag stå upp och hon griper den bra när den ligger fritt på marken. I början av passet började hon dock rulla med apporten i munnen som hon gjorde förut. Jag valde då att nolla henne genom att känna hur hårt hon höll i apporten (och dra ut apporten ur munnen om hon höll för löst/rullade med den) eller bara vända mig 180 grader ifrån henne. Det gav resultat och hon höll bättre mot slutet av passet :-)

Mer än så har vi inte hunnit träna idag. Men jag har lyft ner en väggspegel och ska ta itu med fritt följ och utgångsposition strax.

Dålig förare?

Igår blev det träning med Helena och hennes border terrier Viktor på Malmaskolans plan. Den hade faktiskt hunnit bli riktigt torr och isfri sedan jag var där senast! Och trevligt med träningssällskap också! :-)

Sitt kvar introducerades för första gången på lääänge. I början blev det en del studs och frustrationsgnäll men under andra passet hade poletten trillat ner och hon satt kvar medan jag kunde backa några steg och stå stilla under några sekunder. I och med att Helena och Viktor tränade i närheten hade vi ganska mycket störningar, och hennes fokus på mig var jag inte nöjd med. Men det tog vi igen idag istället.

Stå kvar när jag kommer in i utgångsposition (slutet av ställande under gång) gick dåligt till en början men under andra passet gick det väldigt bra faktiskt. Tuva är dels lite skottberörd och väldigt berörd av fyrverkerier när vi är utomhus. Och under första  stå kvar-passet var det någon i närheten som visslade så att det lät precis som fyrverkerier och istället för att stå kvar så kom Tuva till mig och sökte skydd eller något. Vi lättade upp stämningen med riktigt hög belöningsfrekvens, gjorde lite andra saker och provade sedan igen. Och då stog hon så fint så :-)

Kampleken med boll i snöre är jag nöjd med. Hon drar hyfsat hårt och håller emot under lite längre tider. Veckans träningsmål är alltså avklarat och nu ska vi jobba med lite mer gripvänliga föremål.

Fritt följ tycker jag har blivit mycket bättre sen jag började träna ständigt framför en spegel. Då kan jag vara säker på att alltid belöna rätt beteende, även när vi inte har ögonkontakt med varandra. Vi går än så länge inga längre sträckor, men jag tycker att det känns som att hennes position har blivit mer stabil nu.

Under dagen körde vi även lite luktdiskriminering inomhus. Hon fryser jättebra i upp till 4 sekunder i min handflata! 5 sekunder vill jag att hon ska kunna innan vi går över till en vägg, men förhoppningsvis blir det inga problem. Tidigare har jag inte använt mig av klicker till det här momentet utan istället kört med dz. Jag har känt att det inte riktigt funkat då jag själv inte riktigt vet vad som ska godkännas och vad som ska nollas; om hon flyttar nosen för att ta godbiten innan min hand nuddar hennes mustach eller om jag ska försöka lirka in handen mellan post it-lappen och hennes mun (det sista lyckades vi aldrig med). Så igår provade jag att klicka, och efter klicket låta henne flytta nosen för att ta godbiten. Det fungerade jättebra, men jag funderar ändå på om det kan vara bättre att använda sig av ett fri-kommando. Vad tror ni?

Idag slutade jag skolan tidigt igen (tro mig, jag har inte alltid såhär lyxigt schema!) så vi han ut och träna en sväng medan det fortfarande var ljust ute.

Rutan körde vi med samma taktik som igår (2 skick i början och 2 skick i slutet av träningspasset). Idag var belöningen mjukost (på tub!) och vilken fart det blev på fröken! Superfart och jag tycker inte att den behöver vara snabbare än så! Däremot så har hon en tendens att springa bredvid konerna när jag har gömt delar av musmattan. Jag tror att hon inte kunde se musmattan alls och sprang dit där jag kom ifrån (dumt nog gick jag tillbaka bredvid konerna). Vi får göra som med hopp över hinder tror jag; låta henne springa mellan två personer och genom två koner för att hon ska förstå att man ska genom konerna. Jag har dessutom insett att mitt träningsmål för rutan har spruckigt, jag tränar ju inte ens med den planen längre.

Igår fick jag tips av Helena att gör en fleecefläta att ha som kampleksak. Den är bitvänlig och jag kan själv avgöra hur lång jag vill ha. Så igårkväll tillverkade jag leksaker istället för att sitta här framför dumburken. Kampen blev inte lika intensiv som med trasan, den är nog bästa leksaken hittills ändå, men det kan bero på att hon inte fick något bra grepp om själva fleecen. Jag har läst Fannys artikel i senaste numret av Canis om lekträning för valpen och fått lite ny inspiration som ska testas när jag kan slita mig från datorn.

Under sitt kvar-träningen fokuserade jag på att hon skulle ha fokus på mig hela tiden. Hon har fortfarande en tendens att slänga ett öga på lite annat, men hon har helt klart bättre fokus nu!

Angående rubriken så är det bara jag som har en konstig magkänsla om att jag var en dålig förare till Tuva idag och delvis igår. Fast efter att ha skrivit det här blogginlägget och insett att vi faktiskt jobbar oss framåt känns det bättre :-)

Snälla brevbäraren

Äntligen kom brevbäraren med posten jag väntat på så länge! Min julklapp Maria Hagströms bok "Nosarbete - en bok om spår och uppletande", och dessutom hade pappa varit snäll och köpt senaste numret av Canis tidning också, eftersom han visste hur gärna jag ville ha den. Så nu vet jag hur tungt det kommer bli ikväll att behöva sätta sig och plugga istället för att kasta sig över bok och tidning. Men, det är bara att bita ihop.

Tränat en sväng har vi också hunnit med. Jag slutade tidigt idag så vi han ut precis innan det blev mörkt! Jag hade bestämt mig för att träna det som jag tycker är jobbigt/svårt/mindre kul.

Efter att ha tittat på det pappa filmade igår på rutan-träningen kunde jag konstatera att hon hade bra fart ut genom konerna de 3 första skicken, och sedan kom traven. Så idag tog vi det säkra före det osäkra och började träningen med 2 skick, med leverpastej som belöning. Och vilken fart! Där fanns ingen tendens till trav eller ens lite lugnare galopp. Jippie! :-D Jag råkade ställa mig lite snett första gången så hon sprang lite vingligt, men när hon fäste blicken på konerna var det raka vägen ut dit!

Sen blev det kamplek med en trasa. Och vilken liten kamphund jag börjar få! Hon tuggar snabbt och bra och hänger i med ett bra grepp fastän jag drar så nästan hela hon lyfter från marken. Dessutom provade jag under andra passet att låta henne vinna. Hon har alltid gillat att dra ett ärevarv runt planen när hon vinner, men idag kom hon tillbaka till mig på en gång och jag kunde dra i trasan igen utan att hon släppte. Jippie igen! Tidigare har jag varit väldigt bestämd med att det SKA gå att träna henne till att kampa med alla möjliga sorters leksaker. Nu kampar hon tillräckligt bra med "ronny råtta" (leksak i materialet "teddy", tror jag det heter) och nu den här trasan. Boll i snöre tror jag inte att hon gillar greppet hon får, och därför inte kampar med samma intensitet. Så jag har mer eller mindre bestämt mig för att hon ska kunna hålla i den när jag drar lite hårdare, hålla under längre perioder och komma tillbaka direkt när hon vinner den. Men sen får det räcka med boll i snöre-träningen. Istället ska jag försöka hitta andra saker som hon själv tycker är kul att kampa med (som jag inte behöver lägga träningstid på att få henne att tycka om). Jag börjar få ett hum om vad för sorts saker som passar damens mun. Mjukt och gärna luddigt verkar vara ord som funkar ;-)

Denna jobbiga platsliggning kördes också. Hon bjöd bättre på rätt beteende nu än på Malmaskolan för någon dag sedan. Men här behövs absolut tränas mer utomhus! Och än så länge i relativt störningsfria miljöer.

Vi avslutade med rutan, också den gången med två skick. Nu hade jag torkade Hot Dogs som belöning och då hade hon inte samma racerfart ut, men klart godkänd (ungefär samma fart som på filmen från 6/1 på youtube).

Nu ska vi ge oss i kast med lite luktdiskriminering tror jag!

Gå, gå, gå

Såhär mycket fritt följ har vi nog inte tränat på jag-vet-inte-hur-länge. Vi går och går och går och jag gör mitt bästa för att belöna vid rätt tidpunkt och belöningsplacera rätt.

Idag började skolan för min del efter ett skönt, men grönt, jullov. Jag hade lektion från halv nio till tio, sedan håltimme till klockan två. Så jag cyklade hem däremellan och han både träna Tuva två gånger, redigera film från träningen och äta lunch (och cykla tillbaka till skolan, i tid!). Inte illa måste jag säga.

Inomhus har vi tränat på apport-gripanden, som nu har blivit riktigt fina. Nu börjar det närma sig tidpunkten då jag ska börja fasa ut mina händer så att hon griper när den ligger helt fritt på marken. Jag ser ljuset i tunneln!

I luktdiskrimineringen har jag gått tillbaka till att hon ska frysa nosen på en post it-lapp i min handflata, eftersom jag inte var riktigt nöjd med hur hon frös nosen när lappen satt på en vägg. Resultatet efter två träningspass är super! Hon trycker mycket mer bestämt med nosen och vi har nästan fått bort allt slick och "tandtryck" (hon öppnar munnen och låter tänderna trycka istället för att använda nosen). Hon fryser med säkerhet i upp till 3 sekunder, men vi ska träna upp till 5 sekunder innan vi sätter tillbaka post it-lappen på väggen.

Platsliggning inomhus går lysande, och idag låg hon i 10 sekunder helt blick stilla. Utomhus har vi fortfarande inte tränat. Ajaj....

Fritt följ blev filmat idag igen (se www.youtube.com/guldkremla). Det är bra att träningen blir filmad, men det bästa är nog om jag tränar framför en spegel. Det är då som jag kan vara säker på att jag belönar vid rätt tidpunkt och jag kan kolla så att belöningsplaceringen blir bra. Nu på kvällskvisten gick vi ner till dagiset vid oss och jag hittade ett fönster som speglade oss någorlunda bra. Det fria följet som hon hade då såg riktigt bra ut. Alla repetitionerna blev inte helt bra, men flertalet är absolut godkända!När vi ändå hade lyckats få tag i en "spegel" så passade vi på att träna lite utgångspostitioner också. Här behövs mer träning! Hon var mer osäker nu än när pappa var med och filmade för någon dag sedan, och hon flyttade inte in tillräckligt långt med rumpan alla gånger. Jag kanske provar att ta med klossen ut någon gång och ser om det hjälper..?

Kampat har vi också gjort, och idag klarade hon både att dra hårt barkåt och att hålla i leksaken under en längre tid :-)

Mer fritt följ

Nu på kvällen gick vi till Malmaskolans fotbollsplan för att träna tillsammans med Annica och Ester. Vi fick igång strålkastarna, men tyvärr så har de börjat anlägga skridskobana på fotbollsplanen vilket gjorde den omöjlig att träna på. Men vi hittade en isfri yta bakom ett av målen.

Vi fortsatte med fritt följ och belöningsplaceringen. När jag har sett filmerna får jag en känsla av att jag överdriver belöningsplaceringen, att jag trycker henne för långt in bakom min rumpa. Det är bara så svårt att göra lagom med denna lilla lagottofröken. Det är allt eller inget som gäller för henne! Nu har vi i alla fall snarare ett problem med att hon går med rumpan in bakom mina ben än ut bort från mig. Det är förhoppningsvis lättare att rätta till. Film finns på youtube (länk i förra blogginlägget), fast det var ganska mörkt där vi tränade så det syns inte överdrivet mycket på filmen.

När vi hade slutat filma hittade jag en glasdörr som jag använde som spegel. Det var så mycket lättare att belöna rätt beteende. Och jag kunde växla mellan att titta i spegeln och hålla koll på att hon var rak och titta på henne för att hålla koll på att hon inte gick för långt fram eller för långt ifrån mig. Det var guld värt!

Platsliggningen behöver vi verkligen träna mera på utomhus. Hon är alldeles för störningskänslig i dagsläget! Och hon måste kunna ligga ner i 30 sekunder när det är flera plusgrader ute! Mera träning helt enkelt.

Apporteringen gick bra, vi körde spontan inkallning från Annica. Hon hade inte samma superfart som hon brukar, men jag tror hon var påverkad av att marken bitvis bestod av mycket is.

Rutan var inte mycket bättre än tidigare idag till en början. Efter hand lossnade det, och när jag plockade fram leverpastejstuben blev det en helt annan intensitet! Hon hade lite problem att hitta musmattan när jag inte använde koner, men när hon skulle igenom "kon-porten" hade hon mycket bättre koll. Härligt att attityden är tillbaka. Och om jag har tur så börjar hon leta koner istället för musmatta nu när hon inte ser musmattan tydligen :-)

Usch, imorgon börjar skolan. Jag ska försöka hinna med nästan lika mycket hundträning ändå!

Nyttig träning för mig

Jag övertygade pappa om att följa med ut och filma idag. Vi gick inte till den planen som jag hade tänkt utan till gräsplanen närmast vårat hus. Eftersom den ligger så nära och bra brukar vi vara där och träna ganska ofta, så därför trodde jag att den miljön var en av de mer "störningsfria". Men tydligen var det någon ny, otroligt intressant doft som fanns där, för den pajade hela min rutan-träning. Hon sprang så fint förbi porten av konerna, men sen tvärstannade hon och började nosa med en otrolig intensitet. Suck. Bara att sänka kriterierna och flytta musmattan (konerna tog jag bort, och fick aldrig tillbaka dem). Det gick bättre mot slutet, men vi kom inte upp till vår "vanliga nivå". Jag ska prova ikväll också och se om det går bättre då.

I fritt följ har jag fått en del tips av Vendela (www.dagny.taftea.se) och jag provade dem när pappa filmade. Det är riktigt intressant att se utvecklingen under träningspassen. I första passet var det nog jag som lärde mig mest. Jag hade Tuva lös vid min sida och skulle belöningsplacera snett bakåt åt vänster (för att trycka in rumpan bakom mina ben). Tuva ville inte vika huvudet för att ta godisen utan hela hon försvann rakt bakåt! Efter lite trixande kom jag på att jag underlättade otroligt för mig själv genom att ha henne i koppel. Och med det på gick det mycket bättre! Under det sista passet kändes det som att hon hade fattat grejen med att få rumpan in bakom mina ben mycket bättre. Såhär ska vi fortsätta nu. TACK för tipsen Vendela, de var guld värda!

Jag passade på att köra några utgångspositioner också, när jag fick det filmat. Första passet utan någon kloss utomhus, och jag tycker hon klarar det bra. Vad jag inte visste var att när jag tycker att hon har en bra position så har hon flyttat för mycket (rumpan är påväg in bakom mina ben), och de gånger jag trodde att hon hade flyttat för lite så hade hon en bra position. Till det här behövs en spegel eller en medhjälpare som jag litar på! Dessutom tror jag inte att lite dz här skulle skada.

Kampleken har blivit lite intensivare. Jag vet inte om det syns så mycket på filmen, men jag känner det! Nu kan jag inte längre bara hålla i leksaken, utan jag måste stoppa in fingrarna i en ögla eller liknande för att inte tappa greppet. Det finns fortfarande en viss tveksamhet att hålla längre stunder, men det ska vi jobba bort!

Lite ställande under gång blev det också. Vi tränade på att hon ska stå kvar när jag kommer tillbaka och ställer mig i utgångsposition. Hon flyttade tassarna nån gång, och eftersom ljudet inte är riktigt synkat med filmen vet jag inte om det är efter jag har klickat "på riktigt" eller efter. På filmen är det innan klicket, men jag tror att jag egentligen redan har klickat.

På http://www.youtube.com/guldkremla finns alltså film på fritt följ, ställande under gång, kamplek och utgångsposition. Filmen är som sagt inte riktigt synkad med ljudet och därför får man känslan av att jag klickar lite hur som. Men bortse från det ;-) Kommentera gärna!

Fryslort

Idag har vi bara tränat inomhus. Jag hade tänkt träna utomhus runt två, och t.o.m. övertygat pappa att följa med och filma! Men precis innan vi skulle gå ut såg jag att Tuva stod och skakade. Hon skakade inte mycket, utan mer som när man fryser och då spänner sig. Harig som jag är vågade jag inte gå ut och träna ifall det skulle vara något farligt. Så hon fick vila en stund och så tränade vi lite inne istället. Nu i efterhand tror jag bara att hon frös lite, för hon var lika pigg och glad och träningstokig som vanligt när vi tränade inne. Så imorgon blir det extra mycket träning utomhus som kompensation ;)

Apporteringen fortsätter att gå framåt. Hon griper bra efter några repetitioner, men de första greppen är alltid lite försiktigare och om jag håller emot lite hårdare då så tappar hon oftast apporten. Under det sista passet (det blev tre sammanlagt) var det bara första repetitionen som var försiktig/osäker. Vi fortsätter på samma sätt imorgon, och då hoppas jag att alla repetitioner blir med lika hårt och snabbt grepp!

När vi tränade luktdiskriminering och hon tydligt missade post it-lappen med nosen väntade jag bara ut henne (någon gång då hon frös nosen länge utanför post it-lappen tog jag godishanden bakom ryggen för att signalera lite tydligare att hon skulle försöka igen, utan att nolla henne), tills hon verkligen sökte upp post it-lappen med nosen. Och jag märkte en liten skillnad. Hon missar fortfarande lappen ibland, men inte alls lika ofta. Jag försökte variera min position i förhållande till henne också, även om det var svårt då det var ganska trångt. Om jag står till höger om henne är hon sned åt vänster och vice versa, om jag står rakt bakom henne och hon är rakt bakom post it-lappen så fryser hon med 90 graders vinkel mot väggen. En sammanfattning av det hela är att hon fryser nosen mot post it-lappen hur jag än står, av de sätt som jag har provat hittills. Nu behöver vi bara träna på att frysa under längre stunder så är jag nöjd.

På platsliggningen är det nog jag som är den begränsande faktorn. Tuva låg klockrent under alla pass, alla repetitioner. Hon klarade att ligga upp till 6 sekunder medan jag bara stod framför henne och med viss störning (en bror som spelar dunka dunka i rummet bredvid samt en pappa som slamrar med kastruller en våning ner). Hon hade säkert kunnat ligga längre stunder, men jag är så rädd att hon ska börja svänga om med rumpan eller börja titta upp... Vi tar det långsamt för att inte förstöra något nu när vi har haft en sån bra start! Om det är lika varmt ute imorgon som det var idag ska jag prova att köra utomhus också.

Snart kan man kalla våran klossträning för utgångsposition. Igår fastnade vi i träningen när hon inte bjöd på rätt beteende när vi var 2/3 varv ifrån varandra. Jag hade mina aningar om att det berodde på att klossen var kvadratisk och att hon inte riktigt kom runt när jag stod precis till höger om ett hörn, så jag hoppade över det steget i kriterieplanen och provade att ställa mig 3/4 varv ifrån henne. Och då gick det mycket bättre! Bakdelen flyttar snabbt in i rätt position, t.o.m. utan att flytta för långt. När vi hade sånt flyt i träningen passade jag på att först byta ut träklossen mot min biologibok (knappt 1,5 cm tjock) och sedan biologiboken mot ett reklamhäfte från U-a Universitet (ungefär 5 mm tjockt). Till sist tog jag bort reklamhäftet och körde utan någonting alls. Hon flyttar bakdelen jättefint, men har en tendens att göra en lite för stor cirkel med frambenen. Jag ska prova att klippa en "kloss" som är några millimeter tjock och stor som ett skivomslag, och se om den kan hjälpa henne att förstå att man nästan ska stå still med frambenen. Men det känns jättebra att hon inte flyttar för långt, hon har ju haft en tendens att flytta så långt att rumpan hamnar bakom mina ben....

Ställande under gång har vi tränat lite på att hon ska stå kvar när jag kommer tillbaka och ställer mig i "utgångsposition". Tidigare har hon gärna flyttat något steg till vänster, men inte idag. Jag provade att både ta en stor sväng in i utgångspositionen och att ta en lite mindre och aningens snabbare. Just de där lite mindre svängarna har hon inte riktigt gillat förut och då flyttat lite på sig, men idag stod hon som fastfrusen :) Det ska också provas imorgon utomhus, när jag kan gå lite längre bakåt (eller framåt, hur man nu ser det...) innan jag kommer tillbaka till henne.

Jag hoppas att pappa vill följa med ut och filma imorgon också, för jag har kommit på ett nytt ställe att träna på där vi aldrig har varit förut. Senare när det blir mörkt ska Annica visa mig hur man tänder fotbollsplanen på Malmaskolan. Om det funkar så är den verkligen perfekt att träna på, jättestor och jätteljus! :-D

Fina gripanden

Igår tränade vi en hel del apportering inomhus, med 100% fokus på gripanden. Hon har ju fuskat och gjort ett omtag samtidigt som jag får ögonkontakt med henne. Så min nya plan för att få bort det är att jag håller mina händer på apporten, för att hon ska uppleva den som tyngre och att man måste hålla stenhårt för att inte tappa den och gå miste om sin belöning. Jag följer med med händerna hela vägen upp tills hon står normalt med apporten, för att hon ska hålla hårt hela tiden. Och det har gett resultat. Jag känner att hon håller mycket bättre nu är förut. Vi är inte på långa vägar klara med momentet, men vi är en god bit på väg nu.

Rutan körde jag för första gången med koner igår. Jag släppte henne ca 10 m ifrån en "port" av två koner och sedan låg en musmatta ca 3 m bakom konerna. Jag filmade det passet för att bättre se hur hennes fart är. Den är väl inte jättesnabb, men det är helt klart galopp. Kanske kommer farten höjas senare när hon blir mer säker på vad hon ska göra?

Vårat fria följ blev också filmat. När jag går med henne känns det jättebra. Men på filmen tycker jag det ser lite vingligt ut, som att hon pendlar i sidled. Jag ska i vilket fall korta ner antal steg innan belöning för att se om det hjälper.

Luktdiskrimineringen har också gått framåt. Hon hittar post it-lappen i min handflata nu, och tar inte hela handen som en target. När lappen sitter på en vägg hittar hon den också. Jag tycker dock att hon har en tendens att missa lappen, fast hon missar den med max 1 cm så jag kommer inte göra någon stor sak av det. Jag måste bara komma ihåg att ändra min position i förhållande till henne lite oftare.

Klossen har vi kört fast på, enligt min kriterieplan. När vi står mittemot varandra flyttar hon bakdelen jättefint in till min vänstra sida, men när vi står 2/3 varv ifrån varandra så slår det slint i skallen på henne och hon börjar bjuda på en massa andra beteenden. Jag tror att jag löser det enklast genom att dela upp skillnaden mellan 1/2 varv och 2/3 varv i mindre bitar, så hon gradvis flyttar mer och mer tills hon flyttar 2/3 varv.

Platsliggningen har också gått framåt. Mitt f.d. absoluta hatmoment. Jag har ju bestämt mig för att träna om det helt från början, med hakan i marken istället. Så för tillfället har vi ingenting som man skulle kunna kalla en platsliggning, då hon bara är säker upp till 4 sekunder inomhus. Men hela beteendet känns mycket säkrar nu när hon ska ligga med hakan mot marken istället för att bara ligga. Igår såg jag tyvärr för första gången på länge att hon svängde över med rumpan. Jag ska vara superobservant på det, så att det inte upprepas igen. Det kanske är bäst att börja tänka ut en plan B, ifall det skulle börja bli en vana...

Vårat fria följ, rutan och kampleken finns nu upplagda på http://www.youtube.com/guldkremla. Jag blir jätteglad om ni kollar och kommenterar, både ris och ros (fast helst ris).

Ojoj vad det är nyttigt att få se sig själv med någon annans ögon. Jag vet inte om det är ljudet som har en fördröjning, för på filmen med fritt följ verkar det som att jag klickar samtidigt som jag ger henne godisen. Jag hoppas att jag har lite bättre klickerförmåga än så! Dessutom så kom jag på mig själv i kampleken med att ta pauser alldeles för sällan! Måste tänka på det i inomhusträningen också!

*     *     *     *     *

 [ Utvärdering av veckan och våra träningsmål ]

Jag har en schnauzer

Stadierna Tuva gick igenom under de dagarna vi klippte ner henne var följande:

- fin men långhårig (och tovig! om man kände noga) lagotto romagnolo

- får

- portugisisk vattenhund

- bishon frisé? (hon var helt ner klippt överallt utom huvudet, som såg gigantiskt ut i proportion till kroppen)

- schnauzer (hon har kvar för mycket mustach, och den ger henne ett schnauzer-liknande ansikte)

Tyvärr har hon inte tagit sig igenom schnauzer-stadiet. Men jag ska trycka på mamma att vi klipper ner rubbet. Så hon i alla fall kan se ut som en lagotto igen, en totalt nerklippt lagotto dock.

Vår dag idag började med sovmorgon till tio. Tuva är otroligt kelsjuk just nu, och hon är den som vill stanna i sängen längst på mornarna (pappa räknas inte...). Men vi klagar inte, om vi får bestämma vilken tid vi ska gå upp så är det bara en fördel.

Vid kvart över elva träffade vi Annica och Ester. Vi gick mot brukshundklubben i det superfina vintervädret. Vi fotade en del på väg ner, och även några bilder på klubben. Efter ett tag kom även Cissi med Tassa och Teddy. Det blev inget vettigt tränat, men det var inte ambitionen heller, så det gjorde ingenting. Fast jag tyckte att jag hade tagit på mig tillräckligt med kläder så frös jag jättemycket om händerna och ansiktet. Så runt ett-tiden gick jag och Tuva hem och värmde oss!

Tuva sov som en stock sen fram till klockan tre, då vi gick ut igen. Denna gång för att träna ordentligt. Vi var på gräsplätten mellan dagiset och grusplanen och körde fotgående, frysa på target, targetöverföring och apportering.

I fotgåendet ville jag få bättre fokus på mig. Jag har svårt att bestämma mig om jag ska köpa den kontakten hon har nu, eller om vi ska jobba på en bättre. Precis när vi startar från halterna så kollat hon framåt i ett steg för att sedan hålla ganska bra kontakt med mig. Jag velar fram och tillbaka om jag ska köpa det eller inte, och snart måste jag verkligen bestämma mig! Frysa på target var inga som helst problem. Hon blev störd en gång när det kom en familj utklampandes ur skogen, men annars var det full fokus på musmattan. Idag hade hon bättre fart ut till targeten än när vi tränade förra gången, men hon höll ändå samma precision. Toppen! Det enda som är jobbigt just nu är jag själv. Jag vet inte hur jag ska gå vidare. Om jag ska lägga in konerna nu, för att undvika att hon blir så låst av targeten, eller om jag ska lära henne att frysa på targeten på fullt avstånd innan jag blandar in konerna. Ole dole doff kanske? Targetöverföringen var riktigt knepig att träna utan en medhjälpare. Det blev allt annat än effektiv träning! Men Tuva var med på noterna ganska så bra tycker jag. Apporteringen gick inget vidare. Hon har för dåligt grepp helt enkelt. Jag vill att hon ska hålla den som att hon fick svansen kapad om hon tappade den. Ungefär.

Jag var då inte helt nöjd med träningen på dagen, så vid sjutiden släpade jag ut mamma för lite träning. Pappa följde med som bonus dessutom. Hela familjen var engagerad, tänk va! Vi körde mera targetöverföring och apportering (både gripanden och spontan inkallning). Targetöverföringen gick klart bättre med en medhjälpare! Vi kunde t.o.m. ta bort hela targeten några gånger! Apportering med spontan inkallning fixade hon lätt som en plätt. Hon har mycket bättre grepp när hon springer med apporten än när hon ska gripa den, så gripandena är helt klart vår akilleshäl! ;) Gripandena var inte mycket bättre än på dagen. Det enda positiva är att jag tror mig ha en aning om var någonstans i träningen vi står. Och vi får helt enkelt jobba utifrån det. Jag har en liten plan på gång, vi får väl se om den fungerar...

Kall träning

Idag var det verkligen kallt ute! Enligt termometern var det bara en sisådär 5 minusgrader, men under hundträningen kändes det som mycket mer!

Mamma jobbade idag, Johan är i fjällen och pappa körde hem mormor till Dalarna. Alltså var det bara jag och djuren hemma. Lugnt och skönt vill säga ;-)

Jag har funderat en del på nya träningsställen, där vi aldrig har tränat förr. Det känns som att vi har tränat på varenda liten gräsplätt någon gång, men nu när snön har kommit kanske de kan räknas som nya ställen? Det är i varje fall jättenyttigt för Tuva att träna på olika ställen hela tiden. Jag var duktig och böt ställen mycket i våras, men nu på senaste tiden har det blivit dagisgården eller fotbollsplanen bakom dagis alldeles för ofta! Bättring på den fronten, omedelbart!

För att börja det nya året med nya ställen så gick vi till baksidan av orienteringsklubben OK Linné. Jag har varit (och är väl fortfarande) osäker på om man får vara där och träna hund. Men det kom ingen och sa till oss idag, så det kanske är okej. Visserligen höll vi oss väldigt mycket i kanten och bakom deras lilla förråd, men det var mest för att få skydd mot all snö som blåste omkring.

Idag tränade vi fritt följ, metallapportering, platsliggning och ställande under gång. Fritt följ har jag gjort en kriterieplan till nu, och då passade vi på att helt börja om från början. Jag hade nog gärna sett att hon hade lite bättre kontakt, men samtidigt känns det kanske överdrivet att kräva 100 % ögonkontakt med mig. Det räcker ju med att hon har koll på vad mina ben gör, det är ju de hon ska följa....

Metallen gick inte så bra, med tanke på hur ont jag fick av att hålla den i handen (den gjorde så att jag helt tappade känseln i vänsterhanden, så kall vart den) förstår jag om hon är lite motvillig till att hålla den i munnen med ett supergrepp. Trots det så höll hon den med supergrepp några gånger, men hälften av gångerna så höll hon för löst eller tog den inte alls. Och jag har aldrig tänkt tävla när det är minusgrader på själva tävlingsområdet, så nu ska vi tänka om och mest träna metallen inomhus, i ridhus el. liknande. Då tror jag det kommer gå klart bättre!

Platsliggningen och ställande under gång gick helt okej. Men vid det laget frös jag så mycket om händerna att jag var tvungen att gå hem och värma mig! Tuva hade det nog mysigt i sitt varma vintertäcke!