Bermudatriangeln

Idag har det verkligen varit växlande väder. Det är lite svårt att få motivation att gå ut att träna när man vet att det snart kommer komma en störtskur. På eftermiddagen såg det dock ut att bli lite bättre, så jag och Tuva knallade ner till UHVs planer och körde lite agility. Det var väl sisådär 3 månader sedan vi tränade agility, men hon har bra minne min lilla krulltott!

Bermudatriangeln stod på schemat. Både i form av vanliga hopphinder (nedsänkta till ca 15 cm) och lösa slalompinnar som bildade tre olika "portar". Som den ivriga lydnadshund jag har skapat gick det till en början inte helt otippat mycket bättre när jag hade henne på min vänstra sida. Men med lite enivst tränande gick hon till slut ungefär lika bra på båda sidorna. Det största problemet jag upptäckte var att Tuva inte jobbar självständigt alls. Kanske inte så konstigt, eftersom hon har inprogramerat att träning = full fokus på matte. Så jag fick gnugga hjärncellerna lite och tänka på min belöinngsplacering samt på min placering i förhållande till Tuva. Det blev genast stor skillnad, även om jag tycker att jag inte hade så väldigt bra timing i mina klick.

Vi tränade även lite på att backa till en filt. Det gick över förväntan och hon bjöd nästan inga andra beteenden och hade ett säkert och fint backande. Nu börjar det bli dax att avancera och lägga in det i inkallning med ställande!

Tuva skulle nog kunna bli en riktigt bra agilityhund för mig. Hon är inte lika "tokig" som en border collie men inte seg på något sätt. Alldeles lagom med andra ord. För att vi ska kunna utnyttja det till en agilitykarriär krävs det ju tyvärr en matte som har tid, lust och ork att lägga på den träningen också. Just nu finns inte tiden för min del, utan jag satsar 100 % på lydnadstvåan, men sedan så kanske... Vi får väl se, men just nu är jag väldigt sugen på en agilitykarriär. Också. :-)