Viltspår

Förlåt för dålig uppdatering, men med 23 dagar kvar till studenten har jag fortfarande uppgifter och prov upp över huvudet.

Idag har jag och Tuva ändå varit nere till Uppsala Hundvänner. De hade anordnat en prova-på-dag med diverse aktiviteter. Jag ochTuva körde lite agility till en början. Vi tränade själva då prova-på-nivån var lite under vår (ändå väldigt låga) nivå. Efter ett tag med slalom och kontaktfält gick vi bort till viltspåravdelningen. Tuva fick gå ett fyra timmar gammalt spår med några ganska skarpa vinklar och en rådjursklöv i slutet. Hon spårade riktigt riktigt fint i början. Någonstans efter halva spåret blev hon trött och stannade och käkade gräs. Jag hjälpte henne då tillbaka till spåret och sen tuffade hon på till hon hittade klöven.

Spårning är riktigt kul måste jag säga! Synd bara att det tar så lång tid och kräver att man åker iväg någonstans. Efter kvällen har jag i alla fall fått ny motivation att spåra så förhoppningsvis ska vi komma iväg till någon skog när skolarbetena börjar glesna lite. :-)

Lite långsammare

Idag vaknade jag kl 07.00 av att det regnade mot mitt fönster. Jippie... Jag tog mig i alla fall i kragen och gick ut och la ett ganska klurigt spår till Tuva. Det blev ca 150 meter långt, en hel del U-svängar (jag försökte låta bli skarpa/tydliga vinklar) och vi gick från skogsterräng till stenhäll till skog igen, och det fick ligga lite mer än två timmar.

Det måste ha varit ganska svårt för Tuva, för hon fick verkligen koncentrera sig idag. Och kunde då inte bara rusa iväg som en tok. Äntligen lite långsammare tempo alltså! När vi gick över stenhällen så visade det sig att det var dagisets grillplats, vilket betydde att spåret säkert hade över hundra förledningsspår. Så där tappade Tuva bort sig och jag hjälpte henne tillbaka till spåret en bit fram. Och sista biten spårade hon strålande! Min lilla pärla :)

När vi kom hem sen så badade jag och mamma Tuva, så nu luktar hon schampo och har världens i särklass mysigaste päls! Ikväll blir det massa massa gos, innan pälsen hinner lägga sig och bli mer sträv.

Mer spårning

Idag la vi ett spår igen. Denna gången fick det ligga ca 2 timmar, det var längre och hade fler vinklar dessutom. Allt för att testa om det kunde få ner tempot på fröken. När jag hade lagt ungefär halva spåret så kom det en hare skuttande ca fem meter ifrån mig, och när jag skulle släppa på Tuva på spårer så drog hon rätt rejält ut åt höger fastän mitt spår gick rakt fram. Jag gissar att det var haren som lockade... Men jag tog bara tillbaka henne och provade att släppa på igen, och då gick det finfint! I början gick det i en himla fart, "som vanligt", men efter ungefär halva spåret gick hon över i trav. På ett ställe tappade hon spåret och lyckades sno in sig runt ett träd så jag fick hjälpa henne loss och så gick vi tillbaka till spåret igen. Annars fick hon sköta spårningen utan någon hjälp från mig.

Jag anar en liten förbättring jämfört med i onsdags, och om vi bara håller igång och spårar regelbundet nu så tror jag att det här kan bli riktigt bra. Jag kommer fortfarande ihåg hur klockrent hon spårade på kursen i våras!

I onsdags var hon inte särskillt trött efter alla spåren, men idag märktes det verkligen hur ansträngande det är! Hon flåsade hela promenade efteråt, och när vi kom hem så la hon sig på soffan och sov i några timmar ;) Nyttig och rolig hjärngympa!

Vi har även kört lite lydnad på dagisgården. Fria följet kändes superduper! Absolut inget att klaga på idag. T.o.m. språngmarschen funkade idag, hon brukar annars ha en tendens att hamna för långt fram. Signalkontroll är verkligen en färskvara för oss. Idag jobbade jag stenhårt med kommando på sitt och ligg. Det går framåt, men vi måste jobba mycket mera med det här. Stopp, som vi lärde in ganska nyligen (jag hade ett annat kommando på det tidigare) verkar däremot ha fastnat mycket bättre. Antagligen för att jag tränar bättre nu än när jag började jobba med sitt och ligg...

Lite shejping har det också blivit. Buga går jättebra och hon bjuder ofta på det, även när vi tränar mer lydnadsinriktat utomhus. Att backa upp på något började vi med för någon dag sen. Under det passet backade hon upp med en baktass på en bok efter ganska lång tid. Idag gick det betydligt snabbare, och dessutom backade hon upp båda tassarna från ca 30 cm avstånd. Åh vad jag blir glad att se henne när hon verkligen tänker och funderar på vad hon ska göra. Hon är så söt att man kan äta upp henne!

På spåret

Igår hade jag bara en lektion i skolan så det fanns massor med tid till hundträning. Jätteskönt, efter en period med massor i skolan. Vädret var strålande så jag bestämde mig för att ta tag i vårat spårande. Förra våren och en bit in på sommaren var vi (mamma och jag) duktiga på att lägga spår regelbundet. Och då gick Tuva också väldig bra, hon var både nogrann och höll ett bra tempo. Det såg inte riktigt ut så igår...

Jag la först tre kortare spår ( < 50 m) som fick ligga i lite mer än en timme. I det första hade jag lagt godis (frukostflingor) i varje steg, i det andra låg godiset glesare och det tredje spåret blev ett rent spontanspår utan någon "hjälp" på vägen. Alla tre spåren tog hon i full fräs! Inget lugnt tuffande här inte, utan full galopp i stort sett genom hela spåret. Dessutom struntade hon helt i flingorna som låg i spåret. De brukar annars ligga ganska högt upp på godislistan.... Hon tappade bort sig någon gång i spår nr 2 och 3, men hittade snabbt tillbaka av sig själv.

Det sista spåret gick vi på eftermiddagen, och då hade jag låtit Tuva springa lös någon kilometer i elljusspåret innan vi gick på spåret. Dessutom hade jag låtit spåret ligga längre denna gången. På förmiddagen hade hon inte fått springa av sig på många timmar så jag tänkte att det säkert var en av anledningarna till hennes race i spåret. Men icke sa Nicke, i det sista spåret gick det minst lika snabbt! Och dessutom taggar hon till något alldeles otroligt innan vi går på, när jag sätter på henne selen och linan. Även detta spår gick alltså i en rasande fart, och hon tappade bort sig en gång men hittade ganska snabbt tillbaka av sig själv.

Jag vet inte riktigt hur jag ska få henne att ta det lugnare när hon inte bryr sig speciellt mycket om att jag lägger godis i spåret. Jag har mina misstankar om att hon blir så exalterad eftersom vi inte spårar särskilt ofta, och om vi bara får någon sorts rutin på det hela så kanske hon lugnar sig lite. Har ni andra tips på hur jag ska få henne att ta det lugnare så hojta gärna!

En positiv sak är i varje fall att jag kan vara säker på att hon använder nosen bra. Redan när vi står ute på stigen så ställer hon sig med nosen mot spåret och riktigt draaaar in doften. Sötis! :)

Racer-Tuva

Idag fick Tuva spåra igen. Och det var inte med samma tveksamma stil som förra gången. Idag hade hon världens racerfart och bara drog ut i spåret. Det var t.o.m. så det sved till i mina händer när linan drog iväg och jag fick hålla emot. Om vi bara får till ett mellanting mellan denna och förra gångens tempo så kommer Tuva bli en utmärkt spårhund ;-) Idag var hon mycket mer noggran också, ett stort för det! Jag känner dock en liten tveksamhet i hur jag ska gå vidare. Jag känner mig inte alls lika säker på hur jag ska lära henne det här jämfört med lydnaden, men förhoppningsvis löser det sig. Jag har ju fått Maria Hagströms bok "Nosarbete - en bok om spår och uppletande" i julklapp. Tyvärr var den slutsåld i Uppsala så den är beställd, tillsvidare får jag gå på min egen magkänsla i träningen!

Vi har även hunnit med två lydnadspass (försöker jag ta igen förlorade träningspass sedan jag bara kunde sitta inne och plugga tro?). Ett när det var ljust ute nere på brukshundklubben. Jag försökte få med Annica och Ester för lite störningar i form av andra hundar, men Ester var ute och tränade när jag ringde, så det blev bara jag och Tuva. Och det var inga fler som var ute och tränade såhär på juldagen... Tuva var duktig. Det var inget superpass, men helt klart ett bra pass. Som var påväg att bli ett superpass mot slutet.

Platsliggningen går verkligen framåt! Jag började med att köra med pekfingertarget, och att hon skulle frysa mot den i ca 1-2 sekunder. Inga problem. Så då gick vi vidare och mina plan var att eftersom hon då hade "hakan i backen" högt upp på repetoaren skulle jag försöka frishejpa beteendet. Det gick bra (efter lite om och men, vi fick bl.a. en ny target; mitt byxben....) och till slut tror jag hon fattade litegrann i alla fall. Vi fortsatte med frishejpingen (i regnet...) och hon måste ha funderat lite under dagen för nu gick det jättebra. Hon har helt klart fattat vad hon ska göra med sin haka!

Kampträningen går framåt, och jag får hela tiden aha-uppleveler. Nu tror jag t.ex. att jag måste köpa något som går att kampa lite bättre med och som hon lättare kan få tag i med munnen. Leksakerna vi använder nu måste jag hålla stilla för att hon ska kunna få tag i dem, och det försvårar ju hela träningen lite. Så nu vet jag var mina julklappspengar kommer ta vägen... ;-)

Julhelg

Igår morse fick Tuva gå ett personspår (efter mig) för första gången på alldeles för länge! Jag hade lagt ett kort, rakt spår i ganska lätt terräng. Det var flera månader sedan hon gick ett spår så tanken med det här spåret var att göra det så lätt som möjligt, så att hon skulle få känna att hon kan det här med spår. I början gick det inte så bra. Det måste ha varit ett annat spår (troligen av ett djur) som gick tvärs över Tuvas spår, för hon följde bestämt ett annat spår. I slutet av spåret gick det dock väldigt bra. Jag fick känslan av att hon kom ihåg att det var såhär man skulle göra. Hon spårade bra, med bra presicion mitt i spårkärnan. Så nu ska vi ut igen någon gång under julhelgen och spåra mera, innan all snö kommer!

Jag tillbringade resten av den ljusa delen av dagen på ett café inne i stan, så lydnadspasset fick bli på dagisgården där det är upplyst. Stackars människorna som bor precis bredivd, en transparent klicker är ju inte precis känd för att vara tystlåten...

Tuva var väldigt duktig. Metallapporten är jättekul tycker hon, och hon har börjat hålla ett riktigt stadigt grepp om den (nästan bättre än om träapporterna, det kanske är dax att träna lite grepp på dem också...), kampleken går också framåt. Speciellt bra går det när vi kör med "Ronny Råtta" ;-) Men hon leker gladeligen med alla olika saker jag har presenterat. Men jag märkte att hon har fortfarande en tendens att vilja springa iväg med sakerna, jag råkade tappa en "boll i snöre" och hon var snabbt framme och snodde den och tog ett litet ärevarv med den. Fast det har blivit mycket bättre, nu sprang hon inte iväg mer än ca 5 meter ifrån mig och bara väntade och kollade vad jag skulle göra åt saken. Eftersom jag stod vid ryggsäcken plockade jag bara upp en precis likadan leksak och när hon såg den kom hon på en gång till mig och fick byta sin leksak mot en godbit. Helt okej tyckte Tuva.

Vi körde även backa och några skiften i fjärrdirigeringen (fast hon står än så länge bara precis vid mina fötter) samt target till "hakan i backen" (till platsliggningen). Backa känns som att hon har blivit mcket säkrare på. Nu tar hon ett bestämt kliv bakåt, samtidigt som hon viftar massor på svansen ;-)

På kvällen fick jag gjort en del nödvändiga saker också. Bl.a. så gjorde jag köttfärsgodis till Tuva och skrev ner vilka kommandon vi använder. Nu måste jag bara komma ihåg att mejla till Maria ang. kriterieplaner, sen är allt sånt "halvtråkigt" gjort.

GOD JUL ALLIHOPA